söndag 20 januari 2013

Pad thai och pargitan



Det är svårt nu. Ätit samma thairätt i två dagar, varit inomhus och knaprat pargitan. Gråter mycket. Det är svårt att skriva. Det är svårt att min pojkväns far ligger inför döden, det är svårt att flyttpacka. Det är stressande som fan och jag har kalla fötter inför flytten. Flytten till landet, flytten som skulle få mig att må bättre.

Det är svårt att skriva, önskar jag hade mer kraft för jag vill behålla bloggen och jag uppskattar så att ni läser. Men som sagt. Det är väldigt svårt allting. Ska skriva mer snart.

Kramar till er!



fredag 11 januari 2013

Bara ett vanligt jävla liv, snälla.

Alltså, det är mycket nu. Har tvingats börja jobba igen så det har jag gjort i några dagar. Det suger verkligen. När jag kommer hem är jag så trött i kroppen och huvudet att jag inte kan ta mig för någonting. Orkar inte duscha, inte äta, inte handla. Men jag orkar gråta och det slutar inte när det börjar. Tar sömntablett typ 19 för att jag inte orkar med vetskapen om att jag ska jobba morgonen därpå igen. Fan alltså, hur ska jag någonsin kunna försörja mig? Kan ju inte vara sjukskriven igen, får ju ändå inga pengar.

Stressmoment 2 är ju att jag faktiskt varit med och köpt ett hus som jag nu måste låna pengar för att betala. Åååh, ångesten!

söndag 6 januari 2013

Det regnar in när svärfar dör



Det regnar in i köket. Det droppar på flera ställen så vi har hinkar stående på golvet. Old fashioned style. Tur att man bor i hyreslägenhet.
Svärfar är döende i, framförallt lungcancer, men nu har han cancer i hela kroppen och har väldigt lite tid kvar. Det tär på min kära pojkvän och det tär på mig. Döden tär.
Annars är det ganska lite bättre. Concertan har blivit min nya bästa vän. Nästan. Kl 8 på morgonen tar jag dem. Innan de har börjat verka kan jag inte gå upp. Kan jag inte göra någonting.

Ikväll ska jag tvinga mig själv att somna svintidigt eftersom jag har sagt att jag kan jobba på mitt jobb igen. Man vet inte om de ringer men gör dem det, så vill jag vara jävligt beredd. Jag vill eller orkar inte men jag har inget val eftersom ja, som jag skrev, pengarna rullar inte in som de ska precis. Unnar mig pargitan för jag tycker synd om mig själv. Unnar mig även Sopranos och Kiviks päronlättdryck. Kanske gråter jag sen.






torsdag 3 januari 2013

Världens modernaste land



2013 fick ha kvar mig. Malmö fick tillbaka mig. Min kille fick behålla mig. Trots att hela jul -och nyårshelgen varit en ända stor nära-döden-uppevelse. Började året med ett läkarbesök där det koms fram till att jag skall bara vara halvtidssjukskriven istället för hel, ansöka om aktivitetsersättning och försöka jobba 50%. Hah. Om jag inte får så mycket jobb (är vikarie) så innebär det att jag inte kommer att kunna betala hyran på så få timmar. Skulle aktivitetsersättningen gå igenom, den tar 4-6 månader att processas, kommer jag att få ersättningen retroaktivt och allt löser sig typ. Skulle den INTE gå igenom kommer jag ha jobbat väldigt lite, leva på existensminimum i 6 månader för att då få reda på att jag inte får några cash alls. Jävlars skit.

Att vara sjukskriven är helt värdelöst ju nu även, eftersom jag inte får eller fått någon ersättning sedan september och är skuldsatt upp över öronen. Jag är sjuk, men får inga cash på grund utav att jag hade ett två veckors mellan rum mellan jobb och sjukskrivning i somras. Jag har ringt och havererat på alla instanser. Allt förgäves.

Det är så jävla lätt att bli fattig och bostadslös i detta moderna Sverige. Helt fantastiskt land. Verkligen.