torsdag 20 juni 2013

Midsommar-inferno



Hej. Internet har strulat några dagar, därför dålig uppdatering. Tillbaka nu.


Imorgon är det midsommarfest hos oss. Extremt  av allt. Extremt mycket alkohol, extremt många vänner, extrema humör, extrem förberedning, extrem pepp, extremt mycket hög musik, extremt trevligt.

Extrem ångest. Extrem stress. Jag är nervös. Vilka kommer, vilket humör kommer de vara på, vill de prata med mig, vad vill de att jag skall svara, kommer jag att bli nervös? Ska jag dricka massa och vara full och ha trevligt/ångest? Varför ska de kommaaaaa hiiiiiit?! Låt mig vara!

Ska jag vara nykter, fixa med allt praktikt, hänga med kidsen så föräldrarna kan slappna av, gå och lägga mig tidigt så jag kan fixa frukost till alla gäster som sover över här till imorgon?

Ska jag vara en missbrukare imorgon? Utan benso kommer jag aldrig att klara mig igenom dagen samt kvällen. Benson är given. Plus alkoholen. Kanske behövs det mer? Känner på mig redan nu att en och annan imovane kommer slinka ned och då med alkoholen kommer allt bli himmelriket. Det vet jag ju.
OM jag känner mig själv rätt lutar det ju åt det senare. Jag kommer vara missbruka imorgon. Imorgon igen. Dammit.


Hur klarar ni midsommar hetsen, vänner?


Som en parentes så självskadade jag mig första gången på över ett år för några dagar sedan. Djupt som fan. Värre än någonsin. Vad hände där liksom? Nu skäms jag som ett fån.
Alla andra är och badar i sjön nu. Utom jag. För jag ville vara hemma och missbruka, för det är sånt jag gör när jag är på bra humör! 




tisdag 4 juni 2013

Dårhuset



Min kompis är fortfarande inlagd på psyk. Hon vill men får inte komma hem än. Hon var uppe på ett hyreshustak i Malmö en natt. Hoppa skulle hon. Men på vägen upp till fönstret välte hon ned en blomkruka så att det kom jord på golvet så efter ett tag kunde hon att hon var tvungen att gå in i gen och städa upp eftersom hon sov över hon en kompis och inte kunde lämna världen med ett sådant stök efter sig. In absurdum. Hjärnan. Men det var ju bra. Att hon tänkte så alltså. Undrar hur de andra kompisarna här hemma känner kring att bo med oss två psykisar.

När hon eller andra i min närhet mår sämre påverkar det mig mycket. Antingen mår jag själv bättre för att jag måste peppa eller ställa upp för den andre. Eller så smittar deras mående av sig och jag finner mig själv aktivt deltagande i den spiral som drar mig nedåt. I detta fallet verkar det vara det senare av alternativen. Apatin har anlänt, tårarna rullar per automatik. Jag är också arg. Och så är det jävla sommar. Och snart är det årsdagen av mitt senaste, mest allvarliga självmordsförsök någonsin. Då mitt blodtryck blinkade alarmerande rött på medicinakut i Malmö och min far förberedde sig för att berätta för omgivningen att världen förlorat mig.

Bra start på dagen detta! Nu ska jag dricka kaffe och ta mitt receptbelagda amfetamin. Godmorgon.





söndag 2 juni 2013

Ny medicin = ny missbruksmöjlighet



Jag kan förneka det och har förnekat det mycket länge. Att missbruk inte är ett av mina största problem. Eftersom att jag använt amfetamin dagligen i enbart två år, har knappt synliga nålmärken på armarna, har provat heroin bara två gånger, hamnat på medicinakut under 5 tillfällen, använt subutex  bara under ett år. 

Så jag är ingen missbrukare.

Asså jo. Det är jag.

När jag vaknar på morgonen är det första jag gör att räkna hur många timmar det är tills jag får ta sömntablett och att jag kanske ska unna mig fler än en för att den känslan är ju så sköööön.
Har också fått ny tilläggsmedicin, Mirtazapin, som jag bara ska ta en av dagligen men jag har sedan jag fick den tagit två åt gången. Jag förstår inte vad den gör men den gör mig sjukt trött (tröttare än imovane) så jag tar två st mirtazapin när jag någon gång under dagen är trött på att vara vaken så jag däckar. Igår var jag på kalas i storstan. Åt ingenting innan, tog med mig tre st oxascand som jag sköljde ned med bål för att palla med kalaset med tillkommande socialisering.

Jag är ingen missbrukare! Jag använder bara lagliga, väl valda mediciner efter individuellt behov.

Fan också, Blå Kamelen hade rätt. Ägd av en blå kamel.