lördag 14 september 2013

Imovandalisering



JAG skulle ut också springa, vid sjön, i träningskläder, med musik i öronen. Bra grej! Var peppad och kände mig duktig. TILLS jag började få upp puls, blev svettig och jävligt irriterad. På allt. Solen i ögonen, flugorna i luften, flugorna i munöganäsa, varför man inte hittar que:en på spotify på iPhone, varför man inte kan ta nästa låt?! ARGH! Snubblar fram över grusvägen och vet inte om jag skall gråta,  skrika eller springa fortare. Stannar upp för att misshandla stängslet intill järnvägsspåret. Fördjävlig känsla.

Tar mig hem med gråten i halsen, bryter ihop i en svettig ångestklump.

Fysisk träning alltså. Är det värt det?


fredag 6 september 2013

Imovane, I owe you one!



Igår arbetade jag. Hela dagen. Därefter hälsade jag på en vän som fått bebis. Klockan 18 var jag helt utmattad och anspänningsångesten trängde sig igenom sociala anpassningsskjöld. Jag ville bara hem, men bävade samtidigt att åka tåg och buss. Men jag gjorde det. DOCK hade jag Skånetrafiken emot mig då de valde att slänga av alla i Lund av okänd anledning. Nästa tåg för mig att ta mig vidare gick 45 senare vilken skulle göra att jag missar min anslutande buss hem. Min andning blev kortare, blicken suddig och magknipen värre i o m denna insikt. Jag vandrade planlöst runt med gråten i halsen på Lund Central. Kvällsångesten var i full blom. Efter några minuter inser jag att jag har med mig medicin. Jag har med mig Imovane. Lättare gjort än sagt så var den i min mun. IMPULSHALLELUJAMOMENT!
ALLT blev lättare. Läste Metro, lyssnade på dokumentär, tittade på folk. Var som folk. Inte bäng, utan som folk.

Sen kom jag hem och har levt lycklig sedan dess.






tisdag 3 september 2013

In case of fall - I fell




Dagen igår blev ej som jag trodde. Att vara hemma själv och njuta av en ledigen verkar höra till det förgångna igen. Fan då! Jag gjorde några saker jag nämnde i förra inlägget, typ kolla på serier. Men det var ingen fröjdefull upplevelse. Morgonen var bra men sedan fastnade jag i kvicksand och snurrade ned i ångestland. Snurrade ned så långt att jag kom till destruktionsland. Ett fantastiskt land av möjligheter; Psykofarmaka, verktyg som kan bringa fysisk skada, alkohol och ett förintande grovt självförakt. Samtliga möjligheter användes.

Jag skäms idag, men mår samtidigt mycket bättre. Det är intressant att många ängar sina lediga dagar till att göra något de tycker om. Jag ägnar mina åt sorg och destruktion.

Ibland saknar jag slutenvården.

2 imovane, en öl, en grogg och en massa snus senare säger jag nu gonatt.
Hoppas ni, kamrater där ute, sover gott.






måndag 2 september 2013

In case of fall



Äntiligen är det höst så man man kan få vara inne, inne inne! Ska bara kolla på youtube-dokumentärer, ladda ned Dance Moms, se om Parenthood igen, lyssna på N'Sync och Babyshambles, titta på gamla bilder av mig själv, kanske registrera på ett community (yeah!) och äta choklad mitt på dagen! BOOOM!!!