torsdag 15 januari 2015

Begrav mig med mina benso, oxy, imo, stess, alko, whatever och jord.






Jag har inget liv. Idag insåg jag på riktigt hur deppigt det är att vara jag. Jag inga intressen. Jag spenderar hela dagarna med att se framemot kvällen då jag får vara med mina vänner, medsen.
Jag vill be min kille dra åt helvete och lämna mig i fred med mina farliga, starka, lugnande meds blandade med alkohol.
Jag vill vara med dem, inte med dig. Du förstör mitt liv för du tagit dem ifrån mig. Enligt vissa förtjänar du en medalj för det. Av mig förtjänar du ett fuck you varpå ett slag i ansiktet.

ÅH, GUD VAD DEPPIGT ALLTING ÄR. Jag vill hoppa av missbruksprogram för jag failar alltid mina tester ändå. Jag är inte redo att bli hjälpt, för jag har inget annat hoppfullt i mitt liv förutom mina meds. Jag kommer att dö av detta missbruk och i graven vill jag ända ha mina vänner, medsen med mig. För att jag älskar dom. <3

Hjälp. Måste sluta men jag vill inte. Hjälp, hur gör man? Snälla ni som är nyktra narkomaner, Hur gör man? Kommentarer är välkomna på riktigt...





tisdag 13 januari 2015

Livet börjar och slutar varje kväll




Välkommen till mitt liv. Det började nyss men kommer vara slut om några timmar.
Mitt liv börjar nämligen när jag intagit imovane och alkohol. När jag inte har dessa i kroppen har jag inget vanligt liv. Då har jag ett helvete.

Nu mår jag fantastiskt. Kan andas, tänka, känna, prata, vila, utan att det gör ont i själen.
Wow alltså. Dör man inte av det ena, dör man av det andra. ^^






måndag 12 januari 2015

Livet by dissociation



Det är den vanligaste dagen för många på länge. Måndag efter ledighet och det blir påtagligare än vanligt att man inte klarar vardagen som de flesta andra. Många frågar nu kring nyår vad man har för planer för våren. Alltså har folk planer för våren? Jag har 0 plan för våren. 0 Planer för nästa vecka. 0 planer för imorgon. Planer för idag är att försöka inte inta substanser och kanske försöka laga middag. DET ÄR VÅRENS PLAN.

För tredje gången har en ny läkare skrivit ut concerta. Fast jag har massor hemma. Så nu tar jag lägre dos än vanligt och för ett detaljerat schema över dagarna. Ska nog lägga upp det här så fler kan ta del av det. Tror det är jävligt bra att försöka ta kontrollen över sina dagar och timmar.
Om inte concerta funkar denna gången heller skulle jag få prova elvanse som är nytt typ.
Någon som har erfarenhet av den? Har inte heller psykosliknande tillstånd utan en dissociativ störning hence abillify ersätts med olanzapin.

Världens tråkigaste blogginlägg. Kanske flippar ut lagom till nästa som blir roligare att läsa!









fredag 9 januari 2015

Jul + nyår = relaps




Definitivt potentiella högtider för relapsar har passerat nyligen. Jul= ångest och nyår likaså. Många fester har erbjudits och tillfällena att konsumera olagliga substanser har varit många. Så konsumerat har jag gjort. Och varit mycket lycklig på samtliga av dessa festtillfällen. Ångest över relaps dagen efter? Nej. Vad är mitt problem? Svar: Jag älskar att vara lycklig. Onykter = olycklig. 

Hur löser man detta? Jag har inget svar. Vill jag lösa detta? Svar; njaaeee, jag vill ju vara lycklig ofta hence återkommande berusning. 

Läkare på beroende sa idag att jag ska testa concerta igen. För att se hur det går denna gången. Tredje gången. 

Fuck My Life. Ge mig oxy.