Permis från Helvetet

Jag önskar så jag kunde skriva: "Det var så skönt att vara hemma några dagar! Gött att sova i sin egen säng, laga lite god mat och kolla serier med sambon. Inte drogsugen alls utan pratade snarare om en framtid med kanske barn"

Men så var det ente. Hade jag hittat droger hemma hade jag mos def tryckt i mig dem på något sätt. Och psykakuten var inte långt borta. Denna jävla inre stressen och det ting som hemsöker min själ kastade konstant runt mig i emotionella virvlar alla dagarna hemma.
Jag blir så trött på att det aldrig någonsin kan få vara bra. Inte ens hemma i mitt eget hem som skall vara min fristad. Allt är förknippat med misär, droger, ångestklös på väggarna.

Trodde aldrig jag skulle säga detta men tack käre Jesus att jag fick komma tillbaka till behandlingshemmet igen. Kan andas ut. iaf lite.

Hemlängtan

Jag är trött på det här. Enligt terapeuterna här behöver jag längre tid och skall nu stanna här i två månader till... Ja, jag behöver det och ja, det är det enda bästa. Men jag vill hem alltså.

Aldrig lat, methylfenidat

Har fått tillbaka min concerta och har tagit den i tre dagar nu. Vågar knapp säga men jag tror jag märker skillnad på så sätt att jag mår bättre. Behöver inte gå undan efter varje aktivitet för att vila huvet utan pallar vara delaktig, kolla film och umgås med andra klienter utan att bli helt jävla utmattad. Men vågar knappt ropa hej och är livrädd för placebo.
Är så desperat efter ett enkelt botemedel mot allt detta psykiska spökena och beroendesjukdomen. Så vill så jävla gärna att concertan skall vara mitt livselexir...

Tog 3 månader för mig att få tillbaka den och jag är den enda för tillfället på hemmet som har fått centralstimulerande medicin. Den andra som hade fått det efter mycket om och men tog återfall igår så personalen har ögonen på en så att en inte faller in i triggande missbruksmönster genom medicinen. De skrev först ut ritalin som jag blev lite för glad för att jag fick. Har enbart överanvänt den och bara köpt på gatan förut. Men sen beslutade personalen att jag inte fick ha den då den är för snabbverkande och kontroversiell. Heh, kanske lika bra.

Annars?! Ja, det kunde vatt värre...

Behandlingshem 2016

Så nu är jag på rehab. För att bli människa. Leva utan droger, medicin och även alkohol.
Skitjobbigt att vara här. Men vet att det är bra att jag är här. Ambivalent som fan. Vissa andra här är glada när de når, en, två eller tre månaders nykterhet. Jag blir bara sorgsnare ju längre tid jag inte har något som gör att jag mår bra i kroppen. Jag tycker inte såhär, men jag känner såhär.

Jag har eget rum och eget badrum, det lagas god mat, de flesta är trevliga och jag försöker sysselsätta mig. Men. Fan. Jag vill bara hem.

                               


                               

Intervention sux ass

Ok så avgiftningen sög så jag pratade mig ur den efter 4 dagar. Jag var ju dessutom helt ren för jag har trappat ned långsamt sen i julas men mina flera av mina vänner fattar inte sånt här så de tycker jag skulle vara där. SÅ SJUKT UTTRÅKANDE. Jag vet ju hur sånt här funkar så vill bara vara hemma och vara lide deppig här hellre, då det var ok att komma hem trotts sorgen över att inte ha något hemma + den jävla kroppsvärken efter att ha slutat med både benz och morfin...FY.FAN.

Anywho, har i princip fått plats på ett behandlingshem, ska dit på onsdag för ett besök. 3 timmar tågfärd med mig SOC-tant, whoop whoop (läs:ångest). Fasar för det faktum att jag ska vara hemmifrån så läänge. Clean och nykter. Och folk kommer ställa krav på en. Det är därför jag fuskar nu, har äntligen preparat igen. Men ska sluta ta innan jag ska på behandlingen så jag slipper den satans inläggningsavgiftningen igen. (jag vet ju att jag bara kan sluta utan några symptom men det krävs för att hemmet överhuvudtaget skall ta emot mig.) men under denna tiden kan jag väl få må ok tänker jag.

Kan skriva mer om min intervention imorgon.

 Bild från avdelning 8, Avgiftningen.                                       Mår hellre dåligt hemma än på psyk. 

Avgiftning

Välkommen till avdelning 8. Avgiftningen.  Frågor på det?

Intervention

Hej bloggisen :P

Detta kan vara första gången jag skriver nykter här. Honestly. Har blivit utsatt för intervention. Alla mina sub, benz, meta har tagits ifån mig och vänner turas om att vakta mig här hemma. Soc letar behandlingshem och just nu vill jag dö. Försöker krångla mig ur det dagligen och smider planer i huvudet hur jag ska kunna få tag på nått eller kunna komma härifrån.

Jag måste sluta nu verkar det som. Helt förtvivlad. Har ljugit 3 gånger om att jag inte har något stash kvargömt någonstans och allt har hittats alla 3 gångerna så nu är det helt slut. Jag är helt tom, ensam. Känns som min bästa vän eller min mamma dött. SORG.

Får besked om behandlingshem på tisdag, uppdaterar då. Fuck det här. Vill ju inte sluta. Vet att jag måste men vill inte. Jag är inte där.