Mrs Diazepamina Theralenuis Concertalis

Paniken har lagt sig. Theralenkoman är kommen. Theralen är den värsta drogen nästan, tar den sällan, men benson har kommit upp i så stor dos nu i dagarna att jag inte vill (läs; borde) stoppa i mig mer. Jag är helt apatisk, stirrar i väggen, har panikångest- orkar inte bry mig. Ögonen är öppna men känns som stängda, kan inte sova, kan inte vara vaken. Blundar jag, dör jag. Jag hatar detta. Men det verkar vara det enda som hindrar mig från att gå ut, gråta, slå, springa tills jag försvinner. Jag skulle lätt kunna försvinna här på landet. Detta inlägg har tagit 30 minuter att skriva. Undrar hur psykvården i Karlskrona är...

Angst i antågande

Att färdas. Från angst. Till angst. Med angst. På natten. 

Vad är väl en natt i psykakutens väntrum?

Misär. Julångesten tog mig. Vaknade kl 03 härrom natten av mardrömmar i svett och ångest. vänder och vrider mig av bröst -och magsmärtor. Jag är osäker på om det är meningen att jag ska dö nu eller ej. Det är storm ute, jag ringer psykakuten, Helsingborg, de säger att jag borde komma dit. Att väcka min ömma moder är inget alternativ.
Är helt desillusionerad, tar på mig alla kläder jag har, gråter mig fram till entrén till psykakuten. Inga läkare såklart i tjänst vid den tiden, jag vet ju det. Hyperventilerar genom en ca halvtimme, somnar på stolarna, vaknar av en sköterska som väcker mig och det slår mig att inläggning på psyk är inte jätteroligt alls. Jag vet ju det. Två sköterskor pratar med mig och jag säger att jag inte vill dö på riktigt och beslutar mig för att gå hem till mor igen. Kommer dit vid sju, tar en imovane, går och lägger mig. (Observera poesi;) Försvinner. Som ett vrak i havet.  Min ömma moder har inget märkt.


Katastrof. Jag kan inte bestämma mig om livet är värt att leva om detta ska hända hela tiden.

Förbjud mitt missbruk

Idag kunde jag hämta ut alla mina mediciner, bland andra neuroleptikan Abillify och dess biverkningsmedicin pargitan.  Men när jag står där hör jag mig själv säga;
-Abillify behövs inte, den har jag kvar av, men gärna pargitanen.

Jag behöver abillifyen, men den är INTE nice. Jag behöver inte pargitanen, men den är NICE.


*Facepalm*

Flygande brinnande fåglar

Jag skakar skakar skakar av angst. Skakar av ensam, skakar av jul och förväntningar. 

Jag har glömt mina anti-angst-trick, jag jag har glömt hur jag mådde igår, jag har glömt att förnya mina recept inför julledigheterna, jag har glömt betala räkningar, jag har glömt hur kronofogden känns i magen, jag har glömt meningen. Jag hoppas jag har glömt i morgon hur jag mår idag. 


tio år försvann i luften som nyårssms
och det är lätt att rymma hemifrån men det är svårt att hitta hem igen
men det är ett nytt år snart,  ja, jag vet jag är inte olycklig
bara nykter vännen min. 


Flygande brinnande fåglar, jag sa flygande brinnande fåglar. 

Jag saknar min vän Andrés. 

Wolf club

T-shirt store har fattat detta med Vargsällskapet. 299 kr. Någon borde slå till.

    T-shirt store

Friends 4-ever

Jag har massor av vänner. Alla anser sig vara min vän, men jag anser inte de vara mina vänner. Mina riktiga vänner är concerta, imovane, abillify och pargitan, oxascand, diazepam.

"Vännerna". Så fort jag ser dem får jag ett starkt behov av att prata om mig själv och när jag väl börjat kan jag inte sluta. Bla bla bla om mig mig mig. De kanske är intresserade, de kanske tycker jag är svinjobbig. Förmodligen det förstnämnda men jag känner bara det sistnämna eftersom jag kommer hem och får en djävulsångest över att jag pratat så mycket om mig själv. Känner att mina "vänner" säkert tycker att det är skitbull att höra om hur jag mår, vilken medicin jag tar etc.

Men det är det jag kan. Mitt sjuka jag. Psykologen sa senast igår att jag kanske ska försöka prata om annat när jag är med mina "vänner". Det har jag knappt tänkt på att jag kan. Jag ska börja att sluta prata om tvångsmässiga självmordstankar, medicinbäng, drogsug osv från och med. Nu........

....tystnad.

Ett glas måndag

Ja, så blev det. ADD med medicin concerta. Väntar mig underverk och förbereder mig på besvikelse.

Unnade mig ett glas vin ute, trots minusgrader och myrkrypningar. Tack.