Tusen krav, ingen sjukskrivning =Panik

Jävla jävla skit, den tillfälliga läkaren bestämde att inte sjukskriva mig idag. Dvs inga pengar från Försäkringskassan nästa månad. Hen satte istället massa krav på urinprov och blodprov varje vecka, gå regenbundet till Beroendecentrum, gå på NA-möten och kontakta socialen. BAHAHHA. GRÅT. SKRATT. PANIK. Fick också en ny medicin mot vanföreställningarna. nått med "flax" hette den. Kommer inte ta den. Bara sub och meta hjälper mina huvudsjukdomar, och höga doser bens...
Grät hela vägen hem. Jag grät för att ironiskt nog träffade den bästa läkaren hittills. Hon har helt rätt och det är exakt vad jag behöver, MEN JAG VILL ENTE. Men behöver ju pengarna...

Åkte hem, blev bäng, möblerade om, tränade, stretchade och lever livet at the moment hemma.
                                                                          Låt det vara.

                       Låt mig va.                   

"Kan du aldrig få må bra?"

Hade ett inbokat möte med soc idag. Ställde in på telefon med gråten i halsen. Förstår inte. Kan inte sluta gråta. En vän ville göra planer med mig ikväll varpå jag svarade att jag ej mådde bra och kunde inte varpå hen svarade "Kan du aldrig få må bra?" Då grät jag ännu mer. 

Senaste flashbacksökningen; "Att röka sub"

Inget kiss ingen immo

Jag är så lääässsen för doktorn vill inte skriva ut imovane då de kommit på att jag måste lämna rent urinprov. Obviously. Det har ju gått så bra i så många år men nu kom dom på ba "Oj, kanske ente ska mata detta tablettmonster utan kontroll". Nä såklart är det ju en bra regel då människor dör just av kombinationer av läkemedel men i o m att jag klarar inte att lämna rent så saknar jag det såååå....min favvo. Men det går väl ok ändå.

Blir bara dyrare nu med ytterligare substans från den alternativa marknaden. 

I övrigt så mår jag blä och blu. Upp och ned. Älskar subutex. Älskar mitt hem. Älskar Xanax. 

Älskar katterna

Älskar ingen människa

Jag vill väga 50 kilo. 

Ey yo!

EY yo, Sub, vad sker der?!

Fascism och krossade hjärtan.

Fy fan nu suger allt på en helt ny nivå. En nivå som är svår att förklara. Politisk ångest över världen och den utbredda fascismen. Kärleksbekymmer, krossat hjärta, dödsångest, kamrater som dör i kampen mot fascismen varje dag nu. Nästa gång är det jag och mina närmsta kamrater som dör. Detta går ju inte. Morfin morfin morfin. Vill inte dö vill kämpa. Men ge mig morfin på vägen, snälla jag går under...

BUSPI-FUCKING-RON?!?

Fick tid till läkaren innan hen gick på semester. Tack vad snällt. Hen sa att apatin som tagit över min kropp var synligt, liksom ångesten genom mina sönderkliade armar. Jag vill ha hjälp att klara sommaren sa jag. Hen sa : "Jaaa, jag kan ju öka dina receptdoser på theralen, lergigan, atarax och lägga till buspiron."

VAFALLS?! Inte använt nån av dessa skitmeds för de är sämst och hjälper mot ca INGEN ångest. Och buspiron?! BUSPI-FUCKING-RON?! REALLY?!

Fan asså, en känner sig ju som ett skämt när en sitter där och VET vad en behöver men får det ej.
Jag behöver Traumainriktad KBT, villig att prova DBT, Basal kroppskännedom, benso vid behov, MER missbruksbehandling och kanske en kontaktperson/mentor whatever för missbruk. Varför är det så jävla svårt?! Jag skriker ju efter hjälp, men blir övermedicinerad med zombiemeds! Ska jag skriva min egen behandlingsplan eller?

Inte jättekonstigt att en fortsätter missbruka när ens enda alternativ från läkare är
"Buspiron och psykakut"

FML

Tänk mig till döds

*Triggervarning*

Dessa sommarveckor är fan sämst. Som jag säkert nämnt tidigare så har majoriteten av mina självmordsförsök/tankar kulminerat under varje sommar.
Jag är helt apatisk, allt är meningslöst, känns som livet rinner ur mig, vet inte om ögonen är stängda eller öppna, undrar konstant om det är denna soliga dag eller nästa som blir min sista.
Stirrar in i en vägg som tröttnat på att stirra tillbaka. Ligger still, blundar och undrar om en anstränger sig riktigt hårt och tänker att kanske livet liksom kan, kroppsdel för kroppsdel, dunsta bort med en avdomnande, kittlande känsla. Tills allt är borta. Tänk mig till döds.

Sommar och alkohol, samma ord egentligen?

De senaste dagarna har jag har köpt doftljus (Rosdoft wtf!), trädgårdshandskar, nya snygga badbrallor, och fixat frillan, fikat, varit på shoppingcenter. Det är väl sånt vanliga människor gör i livet för att känna tillfredsställelse? Jag dricker kaffe på morgonen för att en ska göra det. Jag imiterar andra.

DOCK kan jag inte göra något av ovanstående nykter. Jag är 28 år och det är inte roligt längre. Det går bara djupare ned och kommer bli svårare och svårare att sluta. När ska en vilja sluta?
Jag älskar mina xanax, sub, oxy, metylfenidat imovane och alkohol. Romantiken kring det kommer alltid sitta kvar hur oromantiskt det egentligen är i den verkliga världen.

När två par gör slut med de andra paret :(

OMG I think we´re broken up with. Vårt Awesoma kollektiv här på landet verkar vara the end of an era! :(
Två av våra vänner vill flytta ut med sina tre barn för de känner att det är för mycket jobb för dem.
Känner sjukt mycket skuld över att jag varit så sjuk och inte kunnat bidra med allt som behövs för att sköta ett helt jävla hus (lägenhetsbarn som jag är) Och det gör ont i magen och är kaos!
Vi två som blir kvar VILL nog bo kvar men vet ej om vi klarar det ekonomiskt.
OMG livskris när jag verkligen behöver stabilitet. Vägrar fan lägenhet i tvåsamhet igen alltså...
Buhuhu....Tröstar med lösgodis, xanax och vin^^

FAST jag är jävligt glad över att jag vet att jag inte kommer bli hemlös eller tvingas fly sitt land som många andra hemska livsöden så detta kommer säkert bli ok också. Bara assvårt med stora förändningar och att känna denna skulden att någon vill göra något så drastiskt som att flytta ifrån en^^

Sommar, psykpod och substanser!

Så, vad vill ni veta? Helgen gick förvånansvärt bra, även fast det krävdes reglbundet substansintag. men det var också fint för mina vänner och jag fick äran att stå och skrika på nazister och på poliser som skyddar dem. Och sen dricka öl med "vänner". Väldigt fina bekanta har jag men så svårt att kalla dem vänner. Mitt issue I guess. 

Det går bra för Kurdiska gerillan YPG/YPJ som jag stödjer och jag har haft ok dagar trots juni, juli är mina värsta månader. De flesta av mina självmordsattemps ar varit just under dessa perioder. 

Keep holding on I guess.

Hur gör ni? Är sommaren värre för er också? Kan rekommendera en podcast om psykisk ohälsa som ni kanske redan känner till men som hittills verkar vara helt ok. 

Av Christian Dahlström

Länk: www.sinnessjukt.se

Kein Fusion pour moi

Jag älskar festival. Har aldrig varit nära den utopin som jag varit under festivaler. Det är paradiset.
Så även festivalen Fusion i Tyskland. Men alltså fan. Det går ju bara inte att åka dit nu. Så sjukt instabil som jag är och droger som florerar. Jag kommer fan aldrig komma därifrån om jag åker.
Så nu blir det dagar av ångest och jag önskar typ inte mina vänner en trevlig festival. Det ska fan inte vara trevligt utan mig. Bitter much.

In memoriam vargsyster Lina

HEEEEEEEEEJ.

Sommaren är jättejobbig och det är jobbigt att formulera tankar när det vore som bäst att göra det.
Ska iaf skriva mer nu här. Mår svindåligt.

Försöker att ej gå under varje dag och delar upp mitt missbruk i kemisk ordning. Alkohol en dag, benzo en dag, imovane en dag, oxy en dag osv. Försöker att inte blanda. Fast det gör jag ofta. Tyvärr. Det är dumt, för en tänker att en borde lärt sig att blandmissbruk är det dödligaste och att en har multipla vänner som dött av det av olyckshändelser. Så SKRIVER MED VERSALER ATT JAG INTE BLANDAR SÅ KANSKE JAG FATTAR!

Det är också 1 år sedan Lina dog. Handleder.blogspot.se.
Så sjukt.

Nej jag dog inte, bara nästa.

Ja hej. Det var ett bra tag sedan jag skrev. Svårt att skriva i perioder utan benso och imovane I guess. Vilket har varit ett helvetium. Fast nu har jag allt man kan tänkas behöva igen så vill gärna skriva här, för att jag tror att det hjälper. Sjukvårdsupplysningen och 112 har bara ringts en gång sen jag skrev sist.

Hittade undangömda imovane precis. Jag vände upp och ned på flera rum för jag vet att det finns oxy och annan morfin och gömda stess i huset. Hittade alltså imovane tog två, och drack folk öl, blev människa, slutade gråta, kunde andas. Great eller tragiskt. Absolut tragiskt. Och great.

Kanske ingen som läser denna blogg längre iofs^^ Hoppas.

Vilka läser än?  Hur gör man för att få läsare efter man varit inaktiv länge?

xoxo

Begrav mig med mina benso, oxy, imo, stess, alko, whatever och jord.

Jag har inget liv. Idag insåg jag på riktigt hur deppigt det är att vara jag. Jag inga intressen. Jag spenderar hela dagarna med att se framemot kvällen då jag får vara med mina vänner, medsen.
Jag vill be min kille dra åt helvete och lämna mig i fred med mina farliga, starka, lugnande meds blandade med alkohol.
Jag vill vara med dem, inte med dig. Du förstör mitt liv för du tagit dem ifrån mig. Enligt vissa förtjänar du en medalj för det. Av mig förtjänar du ett fuck you varpå ett slag i ansiktet.

ÅH, GUD VAD DEPPIGT ALLTING ÄR. Jag vill hoppa av missbruksprogram för jag failar alltid mina tester ändå. Jag är inte redo att bli hjälpt, för jag har inget annat hoppfullt i mitt liv förutom mina meds. Jag kommer att dö av detta missbruk och i graven vill jag ända ha mina vänner, medsen med mig. För att jag älskar dom. <3

Hjälp. Måste sluta men jag vill inte. Hjälp, hur gör man? Snälla ni som är nyktra narkomaner, Hur gör man? Kommentarer är välkomna på riktigt...

Livet börjar och slutar varje kväll

Välkommen till mitt liv. Det började nyss men kommer vara slut om några timmar.
Mitt liv börjar nämligen när jag intagit imovane och alkohol. När jag inte har dessa i kroppen har jag inget vanligt liv. Då har jag ett helvete.

Nu mår jag fantastiskt. Kan andas, tänka, känna, prata, vila, utan att det gör ont i själen.
Wow alltså. Dör man inte av det ena, dör man av det andra. ^^

Livet by dissociation

Det är den vanligaste dagen för många på länge. Måndag efter ledighet och det blir påtagligare än vanligt att man inte klarar vardagen som de flesta andra. Många frågar nu kring nyår vad man har för planer för våren. Alltså har folk planer för våren? Jag har 0 plan för våren. 0 Planer för nästa vecka. 0 planer för imorgon. Planer för idag är att försöka inte inta substanser och kanske försöka laga middag. DET ÄR VÅRENS PLAN.

För tredje gången har en ny läkare skrivit ut concerta. Fast jag har massor hemma. Så nu tar jag lägre dos än vanligt och för ett detaljerat schema över dagarna. Ska nog lägga upp det här så fler kan ta del av det. Tror det är jävligt bra att försöka ta kontrollen över sina dagar och timmar.
Om inte concerta funkar denna gången heller skulle jag få prova elvanse som är nytt typ.
Någon som har erfarenhet av den? Har inte heller psykosliknande tillstånd utan en dissociativ störning hence abillify ersätts med olanzapin.

Världens tråkigaste blogginlägg. Kanske flippar ut lagom till nästa som blir roligare att läsa!

Jul + nyår = relaps

Definitivt potentiella högtider för relapsar har passerat nyligen. Jul= ångest och nyår likaså. Många fester har erbjudits och tillfällena att konsumera olagliga substanser har varit många. Så konsumerat har jag gjort. Och varit mycket lycklig på samtliga av dessa festtillfällen. Ångest över relaps dagen efter? Nej. Vad är mitt problem? Svar: Jag älskar att vara lycklig. Onykter = olycklig. 

Hur löser man detta? Jag har inget svar. Vill jag lösa detta? Svar; njaaeee, jag vill ju vara lycklig ofta hence återkommande berusning. 

Läkare på beroende sa idag att jag ska testa concerta igen. För att se hur det går denna gången. Tredje gången. 

Fuck My Life. Ge mig oxy.