Ingen väg ut

Kunde varit bättre. Kunde varit sämre. 3 stess kvar. Sen helvete.

Busted! Crisis in Land of Psychosis

Idag har jag haft serious talk med delar av familjen min. De kom hem till mig. Det har varit världens rörigaste, jobbigaste och längsta dag. Har sjukat mig sen i måndags. Jag är inne i psykostiden. Tiden av psykos. Och vissa runt mig har fattat att jag använder min medicin fel, för mycket, fel sort och delvis olagligt och behöver hjälp med psykostillståndet UTAN lugnande och diverse missbruk. Och att jag lurats. Och ljugits.
Alla mina stashes är röjda; Byrlådan, bakom hyllan, underst i strumplådan, lönnfacket i sekretären (haha ja) mösshyllan. Alles gone. NyQuil, Sleep aid, concerta, imovane, mirtazapine, oxy, pargitan, theralen, stesolid, oxascand, tusen cipralex och lergigan, Inderal, abillify etc. Plus också gammal medicin. Dock saknas en burk stess som jag på riktigt inte vet vart fan jag lagt...^^

Bokat in ny psykiater, ska prata om inläggning versus få hjälp hemma. Ordentlig genomgång av psykosgrejen.

Kaos i huvudet. Helt uppgiven, men först nu är det hanterbart. Kommer inte ha min medicin själv utan få dagsranson samt inte vara ensam. Tog foto såklart lite. För i en dokumentär om mig själv kan det vara bra att ha material. Just kidding. Not kidding.

"This is gonna be a changing day in your life" som Dr. Phil hade sagt.

OMG det var ju en intervention! Damn...what just happened...

Vargflocken ylar mot ångestmånen

Skiter i denna dagen. Går och lägger mig på riktigt. Lämnat mitt rum 3 ggr enkom för urinering och hämtat knäckebröd. Öl, benso och imovane och destruktivitet under dagen instängd på rummet = inte jättebra men jag har inte klarat av att gå ut... Vilket smart jävel tycker att det är en bra idé att jag jobbar imorgon?!?!
Varför vill de ens ha mig på mitt jobb och framförallt hur kan de ens tillåta mig att arbeta när jag är sjuk och behöver hjälp snarare än vara "tillgänglig på arbetsmarknaden"?

Alla tankar till Lina och hennes familj <3 Ska drömma om att vargflocken återuppstår i natt så vi kan yla mot ångestmånen tillsammans igen...

Vargsyster i kris på Midsommar

Midsommar 2014. Det var rätt bra. Men det känns inte bra. Det är helt omöjligt att sluta tänka på Lina och hennes dagar denna veckan. Jag mår illa och är ledsen. Jag vet inte vad jag ska göra eller hur jag ska tänka. Det går ju inte att hon försvinner. Min vargsyster...

Midsommarkaos

Idag är det kaosmidsommarfesten som slutade såhär förra året. Det blir nog bra. Ångest över att vara långt hemmifrån i mer än ett dygn bara. Hoppas att ni alla får en ok midsommar, eller en helt ok vanlig dag om ni nu vill ha det. Hugs

Bängtaxi

Klarade jobbet. Hittade 30 minuter innan jag slutade 2 undanstoppade stess i min lilla plånbok för just sådana tillfällen av glömska. Ca 1,5 sekund tog det innan de inte var i den lilla plånboken längre.
Gick till apoteket, fixade imo (obs, drugslang because of coolness of addiction), åkte Öresundståg (Ja, de är ju i bruk eftersom strejken är avslutad. SEKO vann säger man men det var ju bara en tillfällig och väldigt lokal seger, många problem inom den branchen kvarstår), tåget var försenat, missade bussen i hemmatrakterna. Resultat; Fast i en liten ort i mellanskåne i 1,5 timmar. Resultat 2; KAOS, APATI samt extremt olösningsfokuserad. Resultat 3; Imovane, Taxi, 140 spänn = Hemma.

Undrar om någon någonsin förstår vad i helvete jag skriver.

Imorgon är det midsommarafton. Då ska jag på en jättestor kaosfest.

Åhnej jag är drogfri idag

Idag på jobbet är det svårt. Svårt i en helt annan bemärkelse eftersom jag är medicinlös. Jag kan ej minnas dagen då jag senast glömde en drog. Fast det kan ju också gå helt ok. Det kan det ju. Fast jag kommer ju med allra största sannolikhet dricka kaffe tills jag kräks .

Dagens politiskt korrekta inlägg

Fan vad jag älskar strejken. Det är supertrångt på de tåg och bussar som går och det är ett helvete att pendla men det är så jävla värt det för att alla som arbetar skall ha rätt till trygga och säkra anställningar. Jag älskar också när människor säger ifrån på ett riktigt sätt och inte tar någon skit och skapar kaos. Jag älskar det. Fuck Veolia, stå på er SEKO. Jag vill också strejka!

Jag har också blivit så extremt ledsen och arg speciellt nu i dagarna då det kommit ytterligare våldtäcksdomar där snubbarna frias, gång på gång. Brott fastställs, men killen är inte skyldig. Vem fan är då skyldig?! Hon eller?! Åh fy fan, vad arg jag blir. "Killen förstod inte att hon sa nej". "Hon visade inte tillräckligt att hon inte ville", "Han missförstod när hon sa att hon inte ville" ETC ETC.

Jag är solbränd, alltså finns jag

Denna helgen var jag på Ven, en ö i Öresund, men många av mina vänner för att fira en väns 30 åriga födelsedag och ha det förjävla gött. Det gick ganska bra faktiskt. Det var sol, vi badade, drack alkohol och lekte med eld och dansat till Monkey Island soundtracket i flera timmar. Jag var glad. Lide bäng, lide full, men jag var glad. Men fick ta pauser p.g.a. för mycket stimulans av allt. Men det var ok. Det jobbiga är att jag vill att mina vänner ska veta hur jag mår och missbruk och psykiska problem och jag vill prata om det men jag kan inte. För jag vet att jag får en sån jävla ångest efteråt och tänker "det är väl ingen fan som vill höra sånt skit". Jag vill alltid göra det så fort jag är lite svängd på något. Imovane är ju värst på det sättet. Värsta ärlighetsdrogen! Berättar fan allt. Snuten borde använda det i förhör fan. Haha. 

Det är gött med sommar, det är gött med havet, bada (tänker att jag är delfin i vatten alltid) att vara brun, att det är varmt. Men det är också svårt för dagarna är så jävla långa och det finns inga rutiner. Men det ÄR ju fan skönt med sommar alltså.

Jag är svintrött, nu hemkommen efter denna helg och jag kan somna lätt tror jag, men jag VET att jag kommer inta imovane trots detta. Och jag förstår verkligen inte varför jag bara inte kan låta bli. 

2 st lyckliga bilder:

Du som är så ung och smal...

"Det är svårt att tro att du som är så glad, rolig, ung, smal och lugn faktiskt mår så dåligt"

Den har man ju hört många gånger. När du ser att jag är glad har jag ångest för att känslan snart tar slut, när jag är rolig är det en nervös försvarsmekanism, när du tycker att jag är ung har jag åldersnojja och känner mig misslyckad och gammal, du kommenterar att jag är snyggt smal men det är för att  jag älskar amfetaminpreparat och har matångest, när du tycker att jag är lugn och harmonisk är jag apatisk och likgiltig och är övertagen av hopplösheten.

Du ser en ljusnande framtid för mig, jag ser överlevnad som ett överraskande moment varje dag.

#psykiskohälsasynsinteutanpå

Nu 3,5or, diazepam och Spanien-Holland. Freitag.

Berusningsromantik.

Imovane, stesolid, Nurse Jackie S06E10. Romantisering är dåligt. Men nödvändigt. När går missbruk över? Är det kroniskt?

Somna mig fort någon, innan det går dåligt

 

Utan oxy försmäktar jag på denna ö. Benson är tråkig och imovanen har slutat rusa så nu är jag bara trög i huvudet och har dålig smak i munnen. Great. Varit ensam förlänge men vågar inte gå ut från mitt rum. Slå mig hårt i huvudet så att Sova börjar för jag är trött på Vaken. 

Kl är 19:30

Kollektivet Missbruk är awesome

Ställde ju inte hela helgen (Blev inget bröllop idag alltså) och tänkte att jag skulle må så dåligt och vara så deppig och att jag skulle unna mig intag av socker -fett -narkotika -alkoholberikade ting. Har dock inte varit så deppig, bara lite låg, men eftersom jag bestämt mig för att det var synd om mig denna helgen har jag instället BELÖNAT mig med dessa ting. Extra benso på morgonen, öl mitt på dagen och imovane (plural) kl 19.

Jag har klippt hela gräsmattan, storhandlat, gjort yougurtglass. SÅ dåligt har jag mått. Ehehe. Typ som en vanlig människa. Så duktig att jag måste ta tusen steg tillbaka och bli bäng. Välkommen till life addicted.


Skit i det, kolla på fina bilder på mitt kollektiv istället! Things sure look good från utsidan ialla fall <3.

Dagen som gick sönder

Finkläder, nervös, förberedelser. 50 årskalas. Jobbig känsla att inte få vara hemma bara med sig själv, måste gå på fest. Fredag och lördag. Ångest. Roliga fester, men det är irrelevant, det är fortfarande ångest. 

Åkte hela vägen till Lund. Gick av tåget, gick sönder. Panikångest, grät i 1 timme på stationen. Hade ingen aning om hur jag skulle ta mig vidare eller hem. Höll på att dö inifrån. Min kille var i närheten, mötte upp mig och vi åkte hem. Han ville hjälpa mig och det är så jävla jobbigt när jag mår så dåligt för då kan man verkligen inte uppskatta hjälp. Blir bara irriterad och arg och skitsvår att ha att göra med. Störigt som fan men då är man väl helt enkelt så pass sjuk att inget annat är relevant förutom att man vill förstöra allt omkring sig, slå på de som tittar på en, skrika på den som säger att "det blir bättre om du lugnar ner dig".

MISÄR OCH FÖRAKT. 

Fick en öl. Har imovane i handen. Allt löser sig. Ångest imorgon igen. Förlåt syrran att jag missar din fest som du sett fram emot så länge. Mitt liv kom emellan. Förlåt. 

HOPPSNIGLAR och stora bokstäver

 Alltså jag mår förjävla illa av att jag drack kaffe. Jättemycket kaffe när jag kom hem. Jag försökte fira att jag är ledig imorgon genom att inte dricka öl. 6 juni imorgon. Den tramsigaste av högtider. Min svenskfientlighet blomstrar som mest denna dag. MEN jag är glad att vara ledig. Jag ska på 50-årskalas (min syster) imorgon och på bröllop (icke-taditionell vigsel i en trädgård med (ex)missbrukare) så helgen kommer försvinna snabbt. Fast det är lika bra eftersom jag känner att kvalitetstid med mig själv är EN TYPISKT DÅLIG IDÉ för tillfället. Oklart exakt varför.

Det är en ganska varm sommarkväll här hemmavid MEN jag vågar inte ha fönstret öppet längre för det kryper ca 5 sniglar på taket strax nedanför och det är jättejättejättejobbigt. Det är svinäckligt och jag är ganska säker på att det finns lika många hoppsniglar som det finns hoppspindlar. Hela tiden tror jag att de kommer in och slemmar sig över mig. NEJnejnej.

En konsekvens av att inte ta lika mycket benso under några dagar är att man KÄNNER KÄNSLOR TYDLIGT. Bra samt dåligt. Mest MYCKET. OCH MYCKET VERSALER BLIR DET DÅ.

Grannarna har studentfest, och jag hör inte vad de skrattas och pratas om, jag hör bara SORL och det gillar jag INTE!

Verkligheten i P3 vill prata med en Glittrig varg

Vad glad jag blir att jag fått kommentarer fast jag varit borta sålänge :):) Det gjorde mig i synnerhet glad.

Jag vill dela med mig av denna länken :

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=96&artikel=5866963

Och ja, det är jag som pratar. De hörde av sig och ville göra en intervju. Det blev ju inte riktigt klippt och sådär som jag tänkte mig eftersom radio gärna vill ha det så himla dramatiskt. Men kritiken mot psykvården gick fram och det var därför jag ställde upp så att andra inte riskerar att hamna i samma djävulssituation.

Min kille hittade mina oxys och flyttade dem, jag har inte vågat fråga honom om det men om kvällarna har jag vänt upp och ned på hela huset för jag tror inte att han har slängt dem...Känner mig smutsig. Alltså jag håller på att bli galen. Bli galen. Men det skiter gosekatten i.