söndag 21 december 2014

0,5 mg Livskvalitet



Vardagen känns som en ständig berusning. Utan substanser alltså. Medicinering och alkohol gör att jag får livet tillbaka.
Hur kan det vara så? När jag har något i kroppen kan jag göra vad som helst. Diska, städa, prata, kolla på film, laga mat, åka kollektivtrafik.

Jag försöker bara härma andra. Se hur de lever sitt vardagsliv. Koka kaffe på morgonen för att "det är så gott med första koppen kaffe" eller tända ljus när man äter mat för att "det är så mysigt" eller läsa bok på tåget för att "den är så spännande och det är så rogivande" Fattar ente. Allt jag gör är liksom påklistrat, inget kommer naturligt verkar det som. Förutom med någon substans i kroppen. Vaffan...

Klarade mig nästan fram till lunch med att ta imovane. Nästan. Men bara en halv.







torsdag 18 december 2014

*Triggervarning*


**Triggervarning**

Ok, så ångest att jag kommer att faila på det kommande drogtestet. Klarade inte denna helgen heller utan att ta amfetamin. Lyckas ofta ljuga mig runt att jag inte behöver göra det eller anpassa testerna efter egen agenda liksom och tror jag kommer undan denna gången också. Kan alltid skylla på "julledighet" och man "är borta över jul" eller liknande.

Jag önskar så att jag kunde få dåligt samvete någon gång eller tillräckligt negativa konsekvenser så att jag aldrig vill göra någonting liknande mer men ack. Dock glömt hur bull en at utan benso är^^
Imovane gjorde dock susen, en klippa som vanligt. OBS, vill inte trigga någon, försöker verkligen vända detta. Tror jag. Kämpa på alla.

Ny medicin; Olanzapine. (rim)

6 månader sedan Lina (Handleder.blogspot.se) tog sitt liv. Pallar inte ens tänka mer på det.









måndag 8 december 2014

Att sörjas i förtid



Nej jag är ej avliden. Har skrivit många försök till inlägg, men samtliga ej publicerade på grund av nykter. Typ. Antingen blir allt bara potentiella triggers, romantiserande, FÖR miserabla, hyperfokuserade på en sak, tramsiga eller bara lögner. Allt kändes helt meningslöst.

En relaps till senare har jag inget kvar förutom ångesten. Går till beroendecentrum och pratar och förklarar att jag inte förstår vad de menar eller kan känna det dem säger att jag ska känna.

Jag tänker på Lina, Sebbe, Rasmus, Andrés, Denise, Alex, och alla andra vänner som var jag, oftare än någonsin och en gammal vän skrev i ett sms att det kändes som att hon"sörjer mig i förtid" när hon tänker på mig... Hurts.



söndag 26 oktober 2014

Reeeeeeeelaps



Jag hittade stashet. Som han har gömt, min kille. Jag blev så lycklig. Inget konsekvenstänk. Tog tre stess. Han har nog ändå inte räknat dem. Satte tillbaka dem. Högt upp på ett skåp i avlägset rum. Hittade efter 3 minuters letande. Andra stället jag letade på. Hur funkar jag? Hur är det möjligt att hitta på 200 kvadratmeter? Ain't my first time.

Man börjar ju fan undra om det är meningen att jag ska hålla på med detta...

#Fuckedupliv



tisdag 21 oktober 2014

Sjukskriven samt fuck livet




Välkommen till heltidssjukskrivningen. Det kommer att göra dig galen.

Men jag höll mig till idag. jag höll mig till idag med att göra det jag var sjukskriven för att inte göra;
Ta imovane på dagen och skölja ned med en öl. Ok, tre öl. Ok en var en 5,9.

Nu är ju allt bra! Innan var livet ett helvete, men nu är jag positiv. Nu har jag inte ont i nacken och kroppen eller huvudet. Nu vill jag inte dö, jag har ingen ångest, det enda jag har är mitt liv tillbaka. What's wrong with that. Srsly?


#Närskajagfattagrejenmednykterhet




onsdag 15 oktober 2014

Går samma promenad 1000 gånger






Jag går ut tillslut. Jag går en väg. Samma väg varje gång. Det är jättefint, det är fin natur och hösten gör det finare. Luften är frisk och alla vill skriva poesi. Men jag vill inte det. Jag vill inte gå promenad i fina hösten. Jag går för att jag inte kan vara hemma. När jag kommit hem från promenaden går jag ur igen. Samma väg varje gång. Jag hatar det. Jag hatar poesi och hösten. 







söndag 12 oktober 2014

Hjälp, låt mig vara.



Jag ljuger och jag gömmer, jag låtsas vilja ha hjälp men jag vill inte egentligen. Jag tänker hemska tankar, jag får kramp i magen på att jag aldrig kommer få utskrivet benso igen. Nu vill de att jag ska trappa ned på imovane och jag går sönder inuti. Jag går sönder och gråter ut mitt hjärta. Hur ska jag ta mig ur detta. Jag önskar att jag aldrig sa till läkaren att jag ville ha hjälp med detta.

Det värsta är att jag varit på väg flera gånger att säga till min kille att jag inte vill vara tillsammans med honom för att jag vill ha mina tabletter, droger och självskadebeteenden ifred.
Efter jag tänkt det gråter jag ut mitt hjärta igen.



onsdag 1 oktober 2014

"Grattis!" sa läkarn.



"Eftersom du har en historia av av ljuga om dessa saker så tar jag dina ord med en nypa salt men om det nu är sant det du säger så vill jag verkligen säga grattis till att du nu är bensofri!"

-Min läkare.

Tack som fan. Du skulle bara veta hur fel samt rätt du har. Grattis själv.

#Livet  #SällskapetVarg #GlömAldrigLina



onsdag 24 september 2014

Det ironiska livspusslet



Jahaja, missbruksvård genom KBT en gång i veckan. Hopplöst. Eller jättebra. Jag fattar ingenting^^
Jag vill bara vara hemma, käka grädde med kondenserad mjölk och sen gosa med imovane. Varför ska det vara så svårt. Fast rätt soft att snacka med hon behandlaren idag, för stesoliden gjorde att jag var positivt inställd till hennes ord. Oh, the ironi.




För övrigt; Atarax = FUCK YOU


onsdag 10 september 2014

En burk möjligheter





Alltså! DEN känslan! När man hittar en, för längesedan gömd som man glömt bort, burk diazepam långt ned i en låda! SAMT ångesten över att man borde ge ifrån sig den men avfärdar tanken lika snabbt. Den lyckokänslan i magen, det leendet på läpparna, DEN känslan! <3<3





söndag 7 september 2014

Svåra tider på hösten



Det är svåra tider. Allt har tagits ifrån mig. Nu påbörjat missbruksbehandling igen, vilket jag insåg förra veckan skulle innebära att det sista receptet narkotikaklassade medel har skrivits ut och det blir inga fler för mig. Någonsin. Det kommer blinka stora röda lampor över min journal så fort en läkare tittar på den. Det känns helt jävla hopplöst. Jag har inte ens mina imovane själv. Högtiden på dagen är 19:30ish när min kille inte klarar av att se ångesten och apatin i mina ögon, inser att det inte finns någonting han kan göra för mig förutom att ge mig imovane. Sicket jävla liv.

Atarax har ersatt min person i sociala sammanhang. Säger inget, gör inget, vill inget, när jag gör något blir jag arg och ledsen. När jag står/sitter stilla somnar jag. Tummen upp för livet och sarkasmen.

Nu är kl 13:49 och jag ska dricka Havana Club.






måndag 1 september 2014

Ingen benso, ingen blogg



Sitter på tåg på väg till Lund och narkotikarådgivningen. Kl är lite över 7. Sux som en tonåring hade sagt. Ingen benso på en vecka. Kan inte jobba, kan inte äta, kan inte blogga. Bara haft panikångest alternativt varit apatisk/sovit tack till atarax. Värdelöst. Får se vad deras plan är idag.



torsdag 21 augusti 2014

GRÅTER TILLS JAG DÖR.



Alltså denna gråt, denna ångest, denna prestation på arbetet. När ska de komma på mig?!

"Hur fan kom du in här?! Du är ju missbrukare, suicidal och arg hela tiden och orkar inget, du är direkt DÅLIG för den arbetsuppgift du har!"

Läkaren " Du har fått remiss till rådgivningsbyrån i nakrotika och beroendefrågor. Igen. Jag tar bort dina stesolid, ersätter med sobril som sedan ersätts dessa endast med atarax och sen VIPS, MEDICINFRI OCH LYCKLIG!!!


DÖ.

                                    


Lina hade haft en bra kommetar på detta.



tisdag 19 augusti 2014

2cool4realLife



Jag har fan ingenting att säga. Typ mållös. Hela dagarna och på vägen hem och väl hemma. Det känns bara så ledsemt allt. Sorgligt. Känns jobbigt som fan att jag måste jobba i 100 år. Jag orkar inte. Jag mår för dåligt för verkligheten. Orkar fan inte heller bry mig. Stirra in i väggen. RESPEKT!






torsdag 14 augusti 2014

Kanske idag är en bra dag för olyckan...



"Idag är en bra dag att det sker en olycka." "På den här vägen" "Av denna lastbilen" "Av detta tåget"

Varje dag tänker jag så. Och för första gången i mitt liv har jag träffat en person som förstår det och beskriver exakt samma sak. Det visade sig vara en person som varit i min bekantskapskrets länge och som jag sett upp till för att hon verkade så stabil och grym. Men så har jag hört att folk även uppfattar mig så...^^ Hade varit lide gött att slippa den tvångstanken alltså. Eller är det en innerlig vilja? Impuls?

Började böla när jag läste om Robin Williams. Hook är min absoluta favoritfilm, har starka minnen och känslor inför den filmen och självmordsgrejen, depressionen och tablettmissbruket det skrivs om att han hade att jag fick komma för sent till jobb p g a gråt i ett gathörn. Det blev för mycket. 

Sen fick jag glädjetårar i ögonen när jag idag hämtade ut min efterlängtade stesolid jag försmäktat utan i två dagar. 

Lino <3 Peter Pan




måndag 11 augusti 2014

Att vara eller att inte vara inlagd


Var påväg till psykakut imorse, men råkade träffa en kollega på centralen så det blev att jag tog bussen till jobbet med henne istället. Haha, så sjukt alltså. Jag litar verkligen inte på mig själv. Jag hade inte låtit någon av mina vänner vandra runt bland trafik, djupa vatten eller höga byggnader om de kände i sitt huvud som jag känner i mitt. 

Jag är ju definitivt inläggningsbar. Suicidal, psykotiska skov och i kris. Herregud och jag går till jobbet som en zombie varje dag. vad håller jag på med. Hur gör man då?
Psyk kommer säker bara vara värre och ta livet av sig kan man ju uppenbarligen göra där också... 

1 imovane + 1 imovane = 2 imovane










torsdag 7 augusti 2014

onsdag 6 augusti 2014

Self destruct button


Nu gick jag hem och blev skitfull. 20 mg stesolid. Mellan klockan 15:40 till klockan ca nu (ca. 17:00) 4 groggar. Blandat på flädersaft och vatten sprit. Målat samtidigt och lyssnat på Grioa (googla). Min vän. Död. Och gråtit.

Intervjuare: "-Aren't you sure you're gonna self destruct?
Peter Doherty: -....Yeah...I know were the button is...so, just got to resist temptation to push it, you know what I mean. And not let anyone else push it. "

(https://www.youtube.com/watch?v=nyLzvUs4e0s)

Jag är så rädd att jag ska trycka på min knapp. Och sen ångra mig. Jag har också letat efter mina oxys idag. Jag är så jävla äcklig. Jag är så jävla sjuk. Jag är för sjuk för att läggas in. Psykvården gör mig ju bara sjukare.



tisdag 5 augusti 2014

Det sista hon sa...





"Ah oxycontinet alltså...ingen bra älskare alls:/ då är imovane mycket bättre:) 
 Rota fram vargtröjan syster! Massa kramar! "



Detta var bland det sista hon skrev till mig, Lina. I en kommentar. 
Jag är glad att jag har våra mailkonversationer kvar. 











måndag 4 augusti 2014

Fucked up döden



Alltså, kaos. Kan inte ens vara hemma hos mig själv, måste bli omhändertagen av andra. Jag gör mig illa, vill inte leva, orkar inte dö. Tänker på Lina, tänker på alla andra polare som kolat pga psykisk ohälsa och missbruk. Tänker på gråt. Jag ser knappt vad jag skriver för alla tårar i ögonen. Tar bilder på mig själv när jag är söndergråten. Vem fan gör det? FUCKED UP! Och alla vill ta mina mediciner. Nu. FU. Fuck rehab.  Ge mig allt som finns.

Lägg in mig, lägg inte in mig. Lägg av mig.








torsdag 31 juli 2014

Vargsyster är död



 Men det kan jag inte tänka på för då dör jag också...



SHAMBLES BABY!



Glömde säga! Imorgon skall jag se Babyshambles i Köpenhamn!! 

<3<3<3<3<3












Throwback overdose re-post


Jag ångrar sällan något. Konsekvenstänkandet är bara inte där. Som en tonåring, fast genom hela livet hittils. Det verkar vara omöjligt att lära av mina egna misstag.

Inte ens en av de värsta gångerna jag hamnade på medicinakut på grund av överdos, ångrade jag mig efteråt. Hade ett blodtryck på 40/nått annat under 100, minns ej, farligt, blinkade rött och förlorade medvetandet och fick adrenalinspruta(?). Nästa dag, var jag lite bakis, avgiftig, och lite skakig, men mådde psykiskt oerhört bra! Ville fika, gå på stan, dricka öl och gå till apoteket!

Det enda jag kunde minnas från min kvällen innan innan var vilken jävligt soft kväll jag hade haft med mig själv innan mina närstående stod böjda, gråtande över mig i ambulansen och sa att de älskade mig för de var övertygade om att jag skulle dö.










tisdag 29 juli 2014

Benso på intåg


Fördelen med att åka tåg ganska långt varje dag är att det aldrig blir tråkigt då man kan känna hur ikton långsamt smälter under tungan samtidigt som solfrossan smyger sig på efter en dag i solen och man har en varmtröja att mysa in sig i. Man vet också att man snart är hemma och kan titta på sista avsnittet av Nurse Jackie en gång till...







söndag 27 juli 2014

Coola killar, äckliga tjejer



Det var mycket jag ville skriva innan. Men nu vet jag inte längre. Lina saknar jag fortfarande men jag kan inte tänka på det hela tiden.

En viktig sak som jag vill poängtera, som jag tänkt på länge men som uppdagats på senare tid är genusperspektivet vad gäller kvinnor och män och drogmissbruk.  Jävlar vad olika men blir bemött.
Jag har sett det så många gånger och varit i det så länge att jag vet att det är en verklighet att killar oftast betraktas som "bad boys" och coola när de provar knark eller dricker stark sprit i snabbt tempo. " Visst finns det väldigt många killar som råkar illa ut och skapar misär för sig själva och anhöriga men det är den generella bilden jag pratar om. Men om tjejer beter sig likadant är det äckligt. Äckligt om tjejer blir för fulla eller bänga eller påstridiga. Och blir det för ofta får tjejerna bara "skärpa sig" och "ta tag i sina liv"  Men måste ju också som tjej då tänka på att inte tappa kontrollen eftersom man då kan råka bli utsatt för övergrepp eller någon typ av utnyttjande.

(En direkt liknelse är ju den klassiska diskussionen att när killar ligger med många tjejer är han "en cool, snygg kille" medan om en tjej gör det är hon ju en slampa)

Jag skryter aldrig om mina missbruk -eller drogbravader (Ok, det har hänt, men bara med väldigt nära, väldigt likasinnade vänner) Jag skäms över det. Jag har slutat festdroga, nu när jag är vuxen gör jag det bara för att överleva vardagen, för jag vet inte hur man gör på något annat sätt. Som jag skrivit tidigare; Jag vill inte sluta ha mina mediciner eller min alkohol. Men jag önskar verkligen att jag INTE VILLE ha dem. Det är den avgörande skillnaden för ett drogfritt liv...

Kvinnor kommer alltid ha förväntningar på sig att vara mer ansvarsfulla både för sin egna liv och andra runt om kring dem. Och jag hatar det. Sexismen visar sitt fula ansike överjävla allt och det göt mig pissförbannad jag jag känner mig bara mer äcklig när jag faktiskt vill och måste prata om mina drog -och missbruksproblem. För det är en sjukdom. Och jag måste ju ha hjälp. Inte "skärpa mig".






torsdag 24 juli 2014

Lina...


Familjer slår larm om läget på psyk

BORÅSi går 07:27 | Uppdaterad i går 11:34
Lina hängde sig i ett badrum på Säs den 17 juni i år.


Läs hela artikeln;

http://www.bt.se/nyheter/boras/familjer-slar-larm-om-laget-pa-psyk(4378649).gm



06:24


Godmorgon. Vet inte hut lite jag sovit men det är inte mycket. Trots tunga sederande varje kväll. Vaknar i panik, och det är en skräck att ligga kvar. Upp, 2 ikto, 2 stess och kaffe. Så här illa var det längesedan det var om morgonkvisten.

Senare idag skall jag visa hur fint jag målat vår trappa. Nu Lindsay Lohan på kommerciell kanal.



"Det onda som river i bröstkorgen är väl över imorgon, visst?"





Jag var ensam hemma igårkväll och vältrade mig i mina väns låtar som han spelade in åren/året innan han dog (Överdos, självmord, olycka, jag vet fortfarande inte hela sanningen om vad som hände) Vi bodde ihop och pratade ofta om berusning, poesi och självmord. Att självmord var själviskt. 
Jag grät mycket igår. 












onsdag 23 juli 2014

Sommaridyll Wasteland


Vad ska man skriva, har massor alltid jag vill skriva...Senaste kommentarerna var fina.

Jag gjorde något knasigt jag gjort innan. Det fanns ingen läsk så jag kunde inte dricka grogg (läs; få i min alkohol effektivast och med mindre kalorier än öl) så jag tog en 3,5 a, hällde renad sprit i den. (imovane intaget vid detta laget) Jag har gjort det förr men det verkar återkomma. Desperationen efter berusning är total. Detta är verkligen inget tips det är ett rop på hjälp. Detta är min sista vecka som heltidssjukskriven, sen börjar arbetet. Ångesten...  Vad säger man. 



Lillkatten sover i min hand obviously. Men det andra katten har inte synts till på två dagar. Jag blir så orolig...









måndag 21 juli 2014

Bängbeach 2014


Varit på stranden i Malmö i 9 timmar med polare, drack alkoholdrycken Varm Och Kall, folköl, käkade stess och ikto. Solade, badade hade det dajligt. Svårt att inte romantisera kring detta. Jag hoppas inte mina inlägg ger upphov eller entusiasmerar missbruk. Det är en sjukdom som jag vill bli av med, men jag romantiserar kring det för att jag är så osäker och inte vet hur man beter sig annars.



söndag 20 juli 2014

Bängbåt



Skönt att få åka hem. Skönt att ha haft trevligt med vänner på båt som jag kommer minnas med fina bilder. (instagram: lajneealogout). Men jag var sleten och rätt svängd med båda stess och iktorivil + alkohol, som jag iofs tog det rätt lugnt med. Trött på att spåra ur och göra bort mig inför vänner. Så jag var mest lugnbäng. Träffat både vänner som just blivit föräldrar, köpt hus och är uppstyrde men också missbrukarkompisar och exmissbrukarkompisar så det var bra. Jag är glad att jag gjorde det. Ikto hjälpte också mot åka hem ångesten...



 






fredag 18 juli 2014

Måla, kaosa, måla, kaosa


Idag har jag målat. Och druckit öl. Och tagit två stesolid (fast ej samtidigt, yay typ) Och fått besök av vän som man kan prata med på riktigt. Vi drack också öl igen sen. Imorgon skall jag dricka öl, fast på en båt med vänner som kanske inte är bra för mig just nu. SÅ ÄR DET! 

Tack för fina kommentarer överlag :) Hoppas ni har det ok alla fina psykisar. Kram







torsdag 17 juli 2014

Olyckligt nykter





Alltså jag fattar inte den här missbruksgrejen. Det är det ända jag tänker på nuförtiden för jag försöker anpassa mig till ett liv utan höga doser narkotikaklassade preparat, lugnande och morfinpreparat. Men ska man liksom ersätta det med något? Försvinner suget? Jag fattar ju såklart att det är dåligt och ibland händer det att när jag känner att jag ska somna så får jag extrem ångest över att jag inte kommer att vakna när jag räknar på hur många tabletter och groggar jag faktiskt svalt den dagen. Det är fan jävligt hemskt...

För jag vill ju inte dö nu. Jag är inte kroniskt självmordsbenägen. Bara impulsivt och i skov. Nu vill jag leva. Jag vill bara inte leva nykter.

Som en jämnårig vän sa en gång för längesen en i låt.

"Jag är inte olycklig, bara nykter vännen min"

Han lever inte längre. 







tisdag 15 juli 2014

Krig och narkotika



Bett om stesolid och imovane, fått det, men sparat det så att jag kan ta allting samtidigt. Förstår inte meningen med att ta låg dos medicin om man ändå inte märker av dem... Jag förstår inte varför jag gör så men jag vill verkligen, verkligen, verkligen göra så. Hela tiden. Jag låtsas ta tabletterna, låtsas att jag går och sköljer ned dem med vatten. Som om jag vore inlagd liksom och vägrar ta mina meds. Sjukt. Kommer göra så ikväll med, jag vet det. Fan.

Och fan vad jag inte fattar detta med Lina. Jag kollar varje dag om hon har uppdaterat fastän jag ju vet att hon inte är kapabel och fortfarande i kritiskt tillstånd, men nog fan kollar jag och förväntar mig en vanlig update. Fuck det alltså. Fuck självmord, fuck missbruk. Fuck allt.

Kollar bara på krigsdokumentärer och är lite kär i Jack Mizon.






söndag 13 juli 2014

Fest i Köpenhamn

Bra kväll igår. Pyroteknik + fest + Köpenhamn + politik = <3



Ja, det är jag i fönstret. Jag älskar mig själv ibland. Tittar hellre på denna bild än på när Tyskland tar emot VM-bucklan. 




fredag 11 juli 2014

Akuttid och missbruksvård igen


Fick en akuttid på Öppenpsyk och fick träffa en överläkare. Det var sjukt bra, mycket bra personkemi och det kändes som om hon brydde sig, lyssnade och var extremt konstruktiv men ändå förstående. Hoppas bara jag får ha henne som fortsatt kontakt...men det lär ju inte hända.

Får bara ta en stesolid om dagen nu, och en imovane om jag måste. Annars skall jag försöka ersätta imovanen med mirtazapine och stesoliden med atarax. Pfftt. Fan alltså. Tramsmedicin. Panik bara över det alltså. Blev också remitterad till ny missbruksbehandling. Blev också sjukskriven heltid under semestern och ska jobba 75% när jag kommer tillbaka till jobbet. Tänk att jag jobbar och tar hand om andra på mitt jobb, hahhahaa, sjukt! När ska de komma på mig liksom?!

Usch och fy. Jag vill inte sluta med dessa meds. Jag vet inte hur jag ska vara utan. Hur gör man liksom?



Nollsuicid



tisdag 8 juli 2014

Lide fakkad, lide ok.



Målat fönster, handlar rör, lagat pizza, styrketränat. Nu druckit sprit, lurat till mig imovane och kollar på sjuk semifinal i VM. 6-0 Tyskland än så länge.

Nojjar för vapen, ser snipers. Blir knäpp.


söndag 6 juli 2014

Jag har handlat idag!



Idag var jag utanför huset. Handlade. Vill inte äta nått, är inte sugen på något. Allt smakar inget. Då blev jag ett barn och köpte bananyougurt och kalaspuffar. Nöjd att jag åstakommit något idag. Även klippt gräset efter mycket utbrott och emotionellt sönderfallande, men dock, åstakommit något. Det känns bra. Men svårt att landa i det ändå, så då kommer efter-jag-gjort-något-bra-ångesten. Så då blir det undangömd stesolid och imovane. Så mycket för den ärligheten i att försöka sluta med detta...

Även fått reda på att en vän hittat denna blogg. Det var min tanke att undvika att vänner skulle göra det men nu hände det. Kanske oundvikligt. Vår relation har ju förändrats för evigt, men det kanske är lika bra. Slut på dubbelliv. Men kommer bli awkward när vi ses nästa gång, minst sagt. 
Hej M, om du fortfarande läser...Eheh.  







fredag 4 juli 2014

En trött bild säger mer än tusen oxy





Sova, sova, sova. Inte orka göra någonting. Kanske lika bra. För jobbigt att vara vaken för länge. Men rastlös. Abilify, välkommen tillbaka till mitt liv. Imorgon kanske jag ska försöka göra något på riktigt. Kanske något fysiskt jobbigt, så jag kan bli trött på riktigt.  2 läkarsamtal att vänta nästa vecka. En jourläkare i Öppenvården och en privat specialist. Jag vet inte vad jag skriver nu. Jag har glömt hur man skriver intressant saker... Somnar.




tisdag 1 juli 2014

Helt sjuk.



Hopplöst alltså. Detta är hopplöst. Jag går sönder och förstår inte vart jag skall vara. Jag kan och vill inte vara någonstans och jag har ingenting jag kan stoppa i mig för att kunna känna att jag vill vara någonstans.
Har slagit sönder min hand så jag inte kan använda den och slagit bulor i huvudet att jag har huvudvärk och märken i skåpet. Gråter ut ögonen. Jag är helt sjuk alltså. Hur gör man då... Helt sjuk.


torsdag 26 juni 2014

tisdag 24 juni 2014

Busted! Crisis in Land of Psychosis



Idag har jag haft serious talk med delar av familjen min. De kom hem till mig. Det har varit världens rörigaste, jobbigaste och längsta dag. Har sjukat mig sen i måndags. Jag är inne i psykostiden. Tiden av psykos. Och vissa runt mig har fattat att jag använder min medicin fel, för mycket, fel sort och delvis olagligt och behöver hjälp med psykostillståndet UTAN lugnande och diverse missbruk. Och att jag lurats. Och ljugits.
Alla mina stashes är röjda; Byrlådan, bakom hyllan, underst i strumplådan, lönnfacket i sekretären (haha ja) mösshyllan. Alles gone. NyQuil, Sleep aid, concerta, imovane, mirtazapine, oxy, pargitan, theralen, stesolid, oxascand, tusen cipralex och lergigan, Inderal, abillify etc. Plus också gammal medicin. Dock saknas en burk stess som jag på riktigt inte vet vart fan jag lagt...^^

Bokat in ny psykiater, ska prata om inläggning versus få hjälp hemma. Ordentlig genomgång av psykosgrejen.

Kaos i huvudet. Helt uppgiven, men först nu är det hanterbart. Kommer inte ha min medicin själv utan få dagsranson samt inte vara ensam. Tog foto såklart lite. För i en dokumentär om mig själv kan det vara bra att ha material. Just kidding. Not kidding.

"This is gonna be a changing day in your life" som Dr. Phil hade sagt.

OMG det var ju en intervention! Damn...what just happened...







söndag 22 juni 2014

Vargflocken ylar mot ångestmånen



Skiter i denna dagen. Går och lägger mig på riktigt. Lämnat mitt rum 3 ggr enkom för urinering och hämtat knäckebröd. Öl, benso och imovane och destruktivitet under dagen instängd på rummet = inte jättebra men jag har inte klarat av att gå ut... Vilket smart jävel tycker att det är en bra idé att jag jobbar imorgon?!?!
Varför vill de ens ha mig på mitt jobb och framförallt hur kan de ens tillåta mig att arbeta när jag är sjuk och behöver hjälp snarare än vara "tillgänglig på arbetsmarknaden"?

Alla tankar till Lina och hennes familj <3 Ska drömma om att vargflocken återuppstår i natt så vi kan yla mot ångestmånen tillsammans igen...





Vargsyster i kris på Midsommar


Midsommar 2014. Det var rätt bra. Men det känns inte bra. Det är helt omöjligt att sluta tänka på Lina och hennes dagar denna veckan. Jag mår illa och är ledsen. Jag vet inte vad jag ska göra eller hur jag ska tänka. Det går ju inte att hon försvinner. Min vargsyster...










fredag 20 juni 2014

Midsommarkaos





Idag är det kaosmidsommarfesten som slutade såhär förra året. Det blir nog bra. Ångest över att vara långt hemmifrån i mer än ett dygn bara. Hoppas att ni alla får en ok midsommar, eller en helt ok vanlig dag om ni nu vill ha det. Hugs

torsdag 19 juni 2014

Bängtaxi


Klarade jobbet. Hittade 30 minuter innan jag slutade 2 undanstoppade stess i min lilla plånbok för just sådana tillfällen av glömska. Ca 1,5 sekund tog det innan de inte var i den lilla plånboken längre.
Gick till apoteket, fixade imo (obs, drugslang because of coolness of addiction), åkte Öresundståg (Ja, de är ju i bruk eftersom strejken är avslutad. SEKO vann säger man men det var ju bara en tillfällig och väldigt lokal seger, många problem inom den branchen kvarstår), tåget var försenat, missade bussen i hemmatrakterna. Resultat; Fast i en liten ort i mellanskåne i 1,5 timmar. Resultat 2; KAOS, APATI samt extremt olösningsfokuserad. Resultat 3; Imovane, Taxi, 140 spänn = Hemma.

Undrar om någon någonsin förstår vad i helvete jag skriver.

Imorgon är det midsommarafton. Då ska jag på en jättestor kaosfest.




onsdag 18 juni 2014

Åhnej jag är drogfri idag

Idag på jobbet är det svårt. Svårt i en helt annan bemärkelse eftersom jag är medicinlös. Jag kan ej minnas dagen då jag senast glömde en drog. Fast det kan ju också gå helt ok. Det kan det ju. Fast jag kommer ju med allra största sannolikhet dricka kaffe tills jag kräks .


Dagens politiskt korrekta inlägg



Fan vad jag älskar strejken. Det är supertrångt på de tåg och bussar som går och det är ett helvete att pendla men det är så jävla värt det för att alla som arbetar skall ha rätt till trygga och säkra anställningar. Jag älskar också när människor säger ifrån på ett riktigt sätt och inte tar någon skit och skapar kaos. Jag älskar det. Fuck Veolia, stå på er SEKO. Jag vill också strejka!

Jag har också blivit så extremt ledsen och arg speciellt nu i dagarna då det kommit ytterligare våldtäcksdomar där snubbarna frias, gång på gång. Brott fastställs, men killen är inte skyldig. Vem fan är då skyldig?! Hon eller?! Åh fy fan, vad arg jag blir. "Killen förstod inte att hon sa nej". "Hon visade inte tillräckligt att hon inte ville", "Han missförstod när hon sa att hon inte ville" ETC ETC.






söndag 15 juni 2014

Jag är solbränd, alltså finns jag



Denna helgen var jag på Ven, en ö i Öresund, men många av mina vänner för att fira en väns 30 åriga födelsedag och ha det förjävla gött. Det gick ganska bra faktiskt. Det var sol, vi badade, drack alkohol och lekte med eld och dansat till Monkey Island soundtracket i flera timmar. Jag var glad. Lide bäng, lide full, men jag var glad. Men fick ta pauser p.g.a. för mycket stimulans av allt. Men det var ok. Det jobbiga är att jag vill att mina vänner ska veta hur jag mår och missbruk och psykiska problem och jag vill prata om det men jag kan inte. För jag vet att jag får en sån jävla ångest efteråt och tänker "det är väl ingen fan som vill höra sånt skit". Jag vill alltid göra det så fort jag är lite svängd på något. Imovane är ju värst på det sättet. Värsta ärlighetsdrogen! Berättar fan allt. Snuten borde använda det i förhör fan. Haha. 

Det är gött med sommar, det är gött med havet, bada (tänker att jag är delfin i vatten alltid) att vara brun, att det är varmt. Men det är också svårt för dagarna är så jävla långa och det finns inga rutiner. Men det ÄR ju fan skönt med sommar alltså.

Jag är svintrött, nu hemkommen efter denna helg och jag kan somna lätt tror jag, men jag VET att jag kommer inta imovane trots detta. Och jag förstår verkligen inte varför jag bara inte kan låta bli. 

2 st lyckliga bilder:




fredag 13 juni 2014

Du som är så ung och smal...



"Det är svårt att tro att du som är så glad, rolig, ung, smal och lugn faktiskt mår så dåligt"

Den har man ju hört många gånger. När du ser att jag är glad har jag ångest för att känslan snart tar slut, när jag är rolig är det en nervös försvarsmekanism, när du tycker att jag är ung har jag åldersnojja och känner mig misslyckad och gammal, du kommenterar att jag är snyggt smal men det är för att  jag älskar amfetaminpreparat och har matångest, när du tycker att jag är lugn och harmonisk är jag apatisk och likgiltig och är övertagen av hopplösheten.

Du ser en ljusnande framtid för mig, jag ser överlevnad som ett överraskande moment varje dag.


#psykiskohälsasynsinteutanpå

Nu 3,5or, diazepam och Spanien-Holland. Freitag.











onsdag 11 juni 2014

Berusningsromantik.



Imovane, stesolid, Nurse Jackie S06E10. Romantisering är dåligt. Men nödvändigt. När går missbruk över? Är det kroniskt?






söndag 8 juni 2014

Somna mig fort någon, innan det går dåligt




 
Utan oxy försmäktar jag på denna ö. Benson är tråkig och imovanen har slutat rusa så nu är jag bara trög i huvudet och har dålig smak i munnen. Great. Varit ensam förlänge men vågar inte gå ut från mitt rum. Slå mig hårt i huvudet så att Sova börjar för jag är trött på Vaken. 

Kl är 19:30




lördag 7 juni 2014

Kollektivet Missbruk är awesome


Ställde ju inte hela helgen (Blev inget bröllop idag alltså) och tänkte att jag skulle må så dåligt och vara så deppig och att jag skulle unna mig intag av socker -fett -narkotika -alkoholberikade ting. Har dock inte varit så deppig, bara lite låg, men eftersom jag bestämt mig för att det var synd om mig denna helgen har jag instället BELÖNAT mig med dessa ting. Extra benso på morgonen, öl mitt på dagen och imovane (plural) kl 19.

Jag har klippt hela gräsmattan, storhandlat, gjort yougurtglass. SÅ dåligt har jag mått. Ehehe. Typ som en vanlig människa. Så duktig att jag måste ta tusen steg tillbaka och bli bäng. Välkommen till life addicted.


Skit i det, kolla på fina bilder på mitt kollektiv istället! Things sure look good från utsidan ialla fall <3.












fredag 6 juni 2014

Dagen som gick sönder



Finkläder, nervös, förberedelser. 50 årskalas. Jobbig känsla att inte få vara hemma bara med sig själv, måste gå på fest. Fredag och lördag. Ångest. Roliga fester, men det är irrelevant, det är fortfarande ångest. 
Åkte hela vägen till Lund. Gick av tåget, gick sönder. Panikångest, grät i 1 timme på stationen. Hade ingen aning om hur jag skulle ta mig vidare eller hem. Höll på att dö inifrån. Min kille var i närheten, mötte upp mig och vi åkte hem. Han ville hjälpa mig och det är så jävla jobbigt när jag mår så dåligt för då kan man verkligen inte uppskatta hjälp. Blir bara irriterad och arg och skitsvår att ha att göra med. Störigt som fan men då är man väl helt enkelt så pass sjuk att inget annat är relevant förutom att man vill förstöra allt omkring sig, slå på de som tittar på en, skrika på den som säger att "det blir bättre om du lugnar ner dig".


MISÄR OCH FÖRAKT. 


Fick en öl. Har imovane i handen. Allt löser sig. Ångest imorgon igen. Förlåt syrran att jag missar din fest som du sett fram emot så länge. Mitt liv kom emellan. Förlåt. 








torsdag 5 juni 2014

HOPPSNIGLAR och stora bokstäver

 Alltså jag mår förjävla illa av att jag drack kaffe. Jättemycket kaffe när jag kom hem. Jag försökte fira att jag är ledig imorgon genom att inte dricka öl. 6 juni imorgon. Den tramsigaste av högtider. Min svenskfientlighet blomstrar som mest denna dag. MEN jag är glad att vara ledig. Jag ska på 50-årskalas (min syster) imorgon och på bröllop (icke-taditionell vigsel i en trädgård med (ex)missbrukare) så helgen kommer försvinna snabbt. Fast det är lika bra eftersom jag känner att kvalitetstid med mig själv är EN TYPISKT DÅLIG IDÉ för tillfället. Oklart exakt varför.

Det är en ganska varm sommarkväll här hemmavid MEN jag vågar inte ha fönstret öppet längre för det kryper ca 5 sniglar på taket strax nedanför och det är jättejättejättejobbigt. Det är svinäckligt och jag är ganska säker på att det finns lika många hoppsniglar som det finns hoppspindlar. Hela tiden tror jag att de kommer in och slemmar sig över mig. NEJnejnej.

En konsekvens av att inte ta lika mycket benso under några dagar är att man KÄNNER KÄNSLOR TYDLIGT. Bra samt dåligt. Mest MYCKET. OCH MYCKET VERSALER BLIR DET DÅ.

Grannarna har studentfest, och jag hör inte vad de skrattas och pratas om, jag hör bara SORL och det gillar jag INTE!


















tisdag 3 juni 2014

Verkligheten i P3 vill prata med en Glittrig varg

Vad glad jag blir att jag fått kommentarer fast jag varit borta sålänge :):) Det gjorde mig i synnerhet glad.

Jag vill dela med mig av denna länken :

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=96&artikel=5866963

Och ja, det är jag som pratar. De hörde av sig och ville göra en intervju. Det blev ju inte riktigt klippt och sådär som jag tänkte mig eftersom radio gärna vill ha det så himla dramatiskt. Men kritiken mot psykvården gick fram och det var därför jag ställde upp så att andra inte riskerar att hamna i samma djävulssituation.

Min kille hittade mina oxys och flyttade dem, jag har inte vågat fråga honom om det men om kvällarna har jag vänt upp och ned på hela huset för jag tror inte att han har slängt dem...Känner mig smutsig. Alltså jag håller på att bli galen. Bli galen. Men det skiter gosekatten i.









söndag 4 maj 2014

Periodare!

Det var längesen jag bloggade, men nu är jag sugen på att göra det mer igen!

Min nya bästa kompis; Oxycontin. Det är förjävligt. Känns som att jag är otrogen mot imovane...
Många problem har jag men missbruk verkar ju vara det övergripande största problemet alltså. ALLTING kretsar kring dessa jävla tabletter. Jag vet inte vad jag håller på med!

Annars; Livet kunde varit bättre. Men det kunde framförallt varit jävligt mycket sämre!