Livet på landet. Eller rättare sagt livet i en väldigt liten ort utanför en mindre kommun mitt i Skåne.
Denna förändring har gjort mig gott. Nästan bara gott. Jag mår inte skitbra, men jag mår bättre. Jag har också lärt mig att förstå att när det är som jobbigast vet jag att det blir bättre efter ett tag igen. Något som för mig var helt otänkbart förr. Den generella stressnivån och oron i kroppen har sjunkit, dock hopar sig känslorna oftare och tar sig uttryck i panikångest. Men det finns vidbehovsmeducin och ett eget rum så det är nog ok. Jag fördjupar mig i kunskapen om ADHD/ADD och lär mig hur jag hanterar det och tillåter mig själv att må dåligt ibland, ta pauser, äta för att det är gott, vila. Massa vila och pauser. Hela tiden. Nödvändigt.
Vi bor alltså 5 vuxna och ett barn på 2 år i detta hus. Det är skittrevligt. och jag älskar att titta på dålig dagsTV med vår allra käraste katt. Livet blev plötsligt lite ok :)
Det hade nog blivit ännu bättre om ni hade köpt ett hus här uppe i norr istället =) skoj men det är faktiskt rätt så trevligt med 1,5 snö, kyla och röken från skorstenen mitt i en granskog =)
SvaraRaderaGlädjande!
SvaraRaderaVa skönt att läsa att det går om lite men ändå bra för dig. Jag har också bott på behandlingshem o det räddade mitt liv. Fortsätt o kämpa jag vet att det är så innihelvetessvårt men någon gång o nånstans blir det bra man måste bara igenom en massa skit först. Anni
SvaraRadera