Sådan psykmor, sådan psykdotter

Depression och panikångest. Diagnosen är ställd. På mig för längesedan, men på min alldeles egna moder. Det har jag väl förstått länge men nu vet även hon. I o m våra gemensamma diagnoser har vi alltså väldigt svårt för att träffas eftersom vi då måste bege oss ut från våra hem, använda kollektivtrafik och träffa folk. Vi ses sällan. Men igår hälsade jag på henne. Första gången på ett halvår. Det chockade mig att se att han magrat blivit grå och hostar alltmer intensivt. Det var också riktigt skitigt hemma hos henne. Dagen spenderades med att dammsuga, svabba och torka bort skit som legat länge.
Jävligt jobbigt alltså. Ville mest åka hem, så det gjorde jag sen och det var väldigt skönt att komma hem till mitt eget. Fast sorgklumpen i magen är stor och ångestmolnet påtagligare än annars.