Alltså! DEN känslan! När man hittar en, för längesedan gömd som man glömt bort, burk diazepam långt ned i en låda! SAMT ångesten över att man borde ge ifrån sig den men avfärdar tanken lika snabbt. Den lyckokänslan i magen, det leendet på läpparna, DEN känslan! <3<3
Alltså åååh, lyllos. Jag har två luggslitna, TOMMA burkar som jag bara inte kan slänga. De står där, på varsitt ställe i lägenheten & är bitterljuva, retar (pga tomma då...) men skänker ändå ett lugn. En vacker dag kanske jag kan fylla dem igen? Hahaha, mm. Smaklig måltid i alla fall :)
SvaraRaderaDu har inte funderat över om inlägg i stil med detta endast fungerar som en trigger för eventuella läsare?
SvaraRaderaJag är medveten om den ambivalens som präglar missbrukare men att å ena sidan lyckats bli inskriven på behandling mot missbruk och å andra sidan stoltsera över en upphittad pillerburk... kom igen nu du är starkare än så!
Skriv av dig men skit i att publicera den typen av bloggposter.
Ja, det kanske är sant som du säger. Det var i stundens hetta jag skrev, har problem med att tänka på andras eventuella tolkningar ofta. Man vill ju vara så genuin som möjligt och jag tror igenkänningsfaktorn är hög, men detta kanske var over the top taskigt... Tack för poängterandet! Ska försöka tänka bättre i framtiden. :)
Radera/Glittrvargen
Svar: Åh, vad kuuul! Har följt dig ett tag :) Kram
SvaraRaderaKänner igen det. Och den lycka eller eufori man känner redan innan man satt i sig något. Men det brukar vara tvärtom för mig - tomma påsar, kartor, burkar.
SvaraRaderaTycker för övrigt inte att skribenten ska tänka på att vara "föredöme" och tala om för läsaren hur han/hon bör handla. Bloggen handlar ju om henne och hur hon tänker och agerar. Sen står det var och en fritt att tycka hon gör fel eller rätt.
Så tycker jag nu, men jag kanske har ändrat mig om en vecka.
allt gott/h