torsdag 21 januari 2016

Livet är för kort för att vara nykter

Triggervarning I guess:

Försökt tända av till och från sen i julas, från benso, metadon, sub och typ så och har gått ner rejält i doser men är fortfarande helt konsumerad av drogtänk. Men nästa gång, hur mycket, när, var, äta lite, äta mycket, fira pissprovet med hemmasub etc...
Just det, övervakat urinprov en gång i veckan och blodprov en gång i månaden. That's what you get for being honest. Jag ångrar riktigt mycket den ärligheten nu kan jag säga fast förstår teoretiskt att det var bra att jag sa til läkaren som det var. Men det resulterar ju mest i att psykiatrin vägrar ta i mig med tång pga "aktivt missbruk". Har inte ens någon egen läkare, ringer bara till sjuksyrra som ta ärendet vidare när jag behöver förnya mediciner SOM JAG INTE ENS VET VARFÖR JAG TAR OCH VAD DE GÖR...

Socialen awaits...

SLUT!







5 kommentarer:

  1. Vet att jag egentligen borde skriva saker som "kämpa på! sluta ta de förbannade drogerna, för de är fAAAArliga" etc etc. Men jag känner igen mig alldeles för mycket för att veta att sånt snack is for the birds (för att nu prata anglosaxiska).

    Känner ju inte dig närmare, bara genom bloggen. Så mitt tips får bli att ta det lugnt med "the pills and the powders" (J. Mitchell) så att jag (och säkert många många andra) kan fortsätta läsa bloggen. Och önskar dig ändå all lycka.
    Kram!/h

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fin kommentar! Jag känner samma sak när jag försöker peppa andra med det är svårt. Tack för pepp och att du läser. Hoppas du är ok! Kram

      Radera
  2. Nu är jag tillbaka på bloggen och lever.

    Jag känner igen det där, har inte heller någon läkare inom öppenpsykiatrin pga missbruk bl.a. och min sjuksköterska som var den bästa i världen har slutat.

    Jag hoppas att du tar dig igenom detta. Stor kram. <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh vad drygt att så bra folk slutar... Tack för pepp! Ska börja läsa din blogg nu igen då! <3<3 Kämpa på! kram

      Radera
  3. Jag hade ptsd och depression och inget missbruk men skulle ändå inte få läkare inom psykiatrin utan bara sjuksköterska. Min syrra har aspergers och är deppig och har inget missbruk och får bara träffa mentalskötare. Min pappa är bipolär och alkis och får läkartider flera gånger per år pga bipolär sjukdom, spelar ingen roll att han är alkis.

    SvaraRadera