söndag 12 oktober 2014

Hjälp, låt mig vara.



Jag ljuger och jag gömmer, jag låtsas vilja ha hjälp men jag vill inte egentligen. Jag tänker hemska tankar, jag får kramp i magen på att jag aldrig kommer få utskrivet benso igen. Nu vill de att jag ska trappa ned på imovane och jag går sönder inuti. Jag går sönder och gråter ut mitt hjärta. Hur ska jag ta mig ur detta. Jag önskar att jag aldrig sa till läkaren att jag ville ha hjälp med detta.

Det värsta är att jag varit på väg flera gånger att säga till min kille att jag inte vill vara tillsammans med honom för att jag vill ha mina tabletter, droger och självskadebeteenden ifred.
Efter jag tänkt det gråter jag ut mitt hjärta igen.



3 kommentarer:

  1. Jo, vi (miss)brukare är professionella lögnare så jag känner igen mig väl. Jag tror att varenda förhållande jag haft har tagit slut pga mitt missbruk eller beteende i övrigt (även om jag just inte skurit i mig sedan 18-årsåldern). Det är alltid tjejen ifråga som gjort slut. Aldrig jag. Men vad kan man vänta sig...
    Det är inget jag uppmuntrar till men du kan trösta dig med att det alltid finns alla möjliga droger mot fysisk och psykisk smärta på våra gator.

    SvaraRadera
  2. Åh, fy vad jobbigt. Det är en av mina värsta mardrömmar (japp, serri...), att min läkare ska uppmärksamma att jag ju super som jag gör & får Imo samtidigt & att den måste bort. Jag lider verkligen med dig, får ont i magen typ :( Kraaam!

    SvaraRadera
  3. Känner med dig. Känner likadant. Hur ska vi avromantisera missbrukandet?
    Kramar

    SvaraRadera