söndag 26 oktober 2014

Reeeeeeeelaps



Jag hittade stashet. Som han har gömt, min kille. Jag blev så lycklig. Inget konsekvenstänk. Tog tre stess. Han har nog ändå inte räknat dem. Satte tillbaka dem. Högt upp på ett skåp i avlägset rum. Hittade efter 3 minuters letande. Andra stället jag letade på. Hur funkar jag? Hur är det möjligt att hitta på 200 kvadratmeter? Ain't my first time.

Man börjar ju fan undra om det är meningen att jag ska hålla på med detta...

#Fuckedupliv



Upplagd av kl.
Etiketter: , , , ,

5 kommentarer:

  1. Sandra "Piik" - Att leva som psykiskt sjuk10 november 2014 kl. 10:27

    Vill man hitta, så hittar man. Know that!

    Kram

    SvaraRadera
  2. Anonym14 november 2014 kl. 08:54

    Hur år det för dig? Inte hört nåt på ett tag.

    Själv borde jag plugga, råplugga, men får sån ångest när jag kollar i kurslitteraturen att inget blir gjort. Sitter bara helt apatisk och drömmer om nåt som lindrar ångesten.
    kram/h

    SvaraRadera
  3. Anonym21 november 2014 kl. 11:56

    Var ett tag sedan du skrev. Hoppas på att få läsa snart igen. Följer bloggen, medandraord. Igenkänningsfaktorn är ofta hög.

    Hoppas allt är ok?

    SvaraRadera
  4. Anonym25 november 2014 kl. 12:37

    hello! Hur är det?

    SvaraRadera
  5. Anonym30 november 2014 kl. 08:08

    Vet ej varför min förra kommentar inte publicerades. Skulle bara säga att jag hoppas du mår ok och skriver nåt snart igen.
    /hieronymo

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)