Att sörjas i förtid

Nej jag är ej avliden. Har skrivit många försök till inlägg, men samtliga ej publicerade på grund av nykter. Typ. Antingen blir allt bara potentiella triggers, romantiserande, FÖR miserabla, hyperfokuserade på en sak, tramsiga eller bara lögner. Allt kändes helt meningslöst.

En relaps till senare har jag inget kvar förutom ångesten. Går till beroendecentrum och pratar och förklarar att jag inte förstår vad de menar eller kan känna det dem säger att jag ska känna.

Jag tänker på Lina, Sebbe, Rasmus, Andrés, Denise, Alex, och alla andra vänner som var jag, oftare än någonsin och en gammal vän skrev i ett sms att det kändes som att hon"sörjer mig i förtid" när hon tänker på mig... Hurts.