torsdag 22 november 2012

Revolutionär med trasiga knogar



2 imovane. En öl.  Äntligen ro i kroppen. Kämpat hela dagen genom att ta en minut i taget. Min kropp vill transformera sig till en avgrund och och försvinna till ingenting. Så vill min kropp göra. Jag förstår det. Respekterar min kropp och hjärna. Men jag vill inte det. Kämpar jag emot. = panikångest.
Mycket gråt.
Jag slåss.
Jag slåss på min vägg. Mina väggar brukar slå mig när jag är omringad av angst. Jag vet inte vem som slår hårdast, jag eller väggen.










Inga kommentarer:

Skicka en kommentar