Alltså, kaos. Kan inte ens vara hemma hos mig själv, måste bli omhändertagen av andra. Jag gör mig illa, vill inte leva, orkar inte dö. Tänker på Lina, tänker på alla andra polare som kolat pga psykisk ohälsa och missbruk. Tänker på gråt. Jag ser knappt vad jag skriver för alla tårar i ögonen. Tar bilder på mig själv när jag är söndergråten. Vem fan gör det? FUCKED UP! Och alla vill ta mina mediciner. Nu. FU. Fuck rehab. Ge mig allt som finns.
Lägg in mig, lägg inte in mig. Lägg av mig.
Kommer inte på nåt vettigt att skriva som inte låter klyschigt. Men... kämpa på. Jag vill att du och bloggen ska finnas kvar. Ganska säker på att många andra också vill det.
SvaraRaderakram/hieronymo