måndag 21 juli 2014

Bängbeach 2014


Varit på stranden i Malmö i 9 timmar med polare, drack alkoholdrycken Varm Och Kall, folköl, käkade stess och ikto. Solade, badade hade det dajligt. Svårt att inte romantisera kring detta. Jag hoppas inte mina inlägg ger upphov eller entusiasmerar missbruk. Det är en sjukdom som jag vill bli av med, men jag romantiserar kring det för att jag är så osäker och inte vet hur man beter sig annars.



3 kommentarer:

  1. Jo jag vet, det är en evig debatt en har med sig själv, vare sig det nyktra livet eller det andra duger nog. Romantisering i allra högsta grad, eftersom vi inte vill bli av med den snuttefilten vi haft så länge. Jag vill precis som du bli kvitt allt beroende, men jag vill att det ska hända genom att trycka på enter. Att åter och återigen göra arbetet själv men ändå landa på samma plats är som att göra halvt sepukko flera gånger om. Men att göra halvt seppuko skulle ändå landa en på intensiven lång tid. Att återfalla är betydligt lättare.
    Jag har varit så övertygad en gång att jag inte ens behövde hjälp, efter flera års missbruk. Men sen, efter vad som verkade vara väldigt lång och härlig tid så kom suktet tillbaka. Och det är för jävligt för ens självkänsla att veta att det hänt en enda gång. Det ser så mörkt ut därefter.
    Men, andra har klarat den resan, jag menar oräkneliga individer som faktiskt gjort det. Vi har ju faktiskt ingen aning om hur många de är, hur de gjorde det och vad det var som sas triggade deras goda lycka.
    Men så länge vi är vid liv och inte redan beslutat oss för att gå under pga beroendet så finns det väl något sorts hopp. Än vet jag inte vart jag åter finner den styrkan, viljan och hoppet.

    SvaraRadera
  2. Åh, vad fin du är som lägger med så mycket tid enkom för en kommentar till mig. Jag läser dina ord och det känna varmt. Jag uppskattar din ambition och lär mig gärna mer av dina erfarenheter framöver. Vi hjälper också varandra genom att utbyta ord. Hoppas du har det ok i sommaren! Kramar

    SvaraRadera
  3. Jag är också helt säker på att vi behöver lära av varandra och kanske blir det på sikt att hjälpa varandra.
    Nej, jag hatar sommaren, svettas som en snigel. Längtar till hösten men inte vintern.
    Önskar det vore höst eller vår året runt. Sommar och vinter trasar sönder mig psykiskt och fysiologiskt.

    Att skriva några ord till någon man "känt" ett litet tag kostar nada. Även om det skulle vara första gången vi utbytte ord så hade jag fortfarande känt igen mig och velat dela det med dig.

    När jag bodde i skåne ville jag faktiskt träffa dig, men du var nerbruten precis som jag just då.

    SvaraRadera