Jag ångrar sällan något. Konsekvenstänkandet är bara inte där. Som en tonåring, fast genom hela livet hittils. Det verkar vara omöjligt att lära av mina egna misstag.
Inte ens en av de värsta gångerna jag hamnade på medicinakut på grund av överdos, ångrade jag mig efteråt. Hade ett blodtryck på 40/nått annat under 100, minns ej, farligt, blinkade rött och förlorade medvetandet och fick adrenalinspruta(?). Nästa dag, var jag lite bakis, avgiftig, och lite skakig, men mådde psykiskt oerhört bra! Ville fika, gå på stan, dricka öl och gå till apoteket!
Det enda jag kunde minnas från min kvällen innan innan var vilken jävligt soft kväll jag hade haft med mig själv innan mina närstående stod böjda, gråtande över mig i ambulansen och sa att de älskade mig för de var övertygade om att jag skulle dö.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar