Jag var ensam hemma igårkväll och vältrade mig i mina väns låtar som han spelade in åren/året innan han dog (Överdos, självmord, olycka, jag vet fortfarande inte hela sanningen om vad som hände) Vi bodde ihop och pratade ofta om berusning, poesi och självmord. Att självmord var själviskt.
Jag grät mycket igår.
Vårteckenspråk; https://www.youtube.com/watch?v=4HvxF1DpwX8
Om du tvivlat på det så kan jag svära på att jag kollar din blogg åtminstone varannan dag. Även om jag inte alltid kommenterar. Själv har jag på min blogg sex inlägg - noll kommentarer, så då kommer klyschan att "det finns alltid de som har det värre". Men leda, hopplöshet, förtvivlan, panik med destruktiv livsföring som följd... allt är subjektiva upplevelser.
SvaraRaderaMycket av det jag skrivit är nonchalant och ogenomtänkt. Men jag ska göra bättre ifrån mig. Det vet jag att jag kan. ¨
Kram och allt gott/h (behagligt fluddrad)
Jag läser! Starkt och modigt av dig att palla att vara så ärlig. Det betyder mycket för mig och säkert många andra. Önskar av hela mitt hjärta att du snart känner dig mindre ledsen. Obs, jag hör själv hur futtigt det låter. Kram!
SvaraRaderaJag tycker du är modig som vågar lägga upp bilden. Jag känner igen känslan av att man vill ha en ärlig blogg men samtidigt har en rädsla för att blotta sig själv så på nätet. Själv går det nog upp och ner.
SvaraRaderaNu finns inte dom inläggen kvar på min blogg från när jag mådde som värst, men jag vet hur det är att leva med mörker (även om vi alla är olika). Sänder kärlek och värme till dig och hoppas du får in mer lycka i ditt liv.
Kram från Vargkvinnan.